Bastberget övriga bilder

Foto: ©N-E Nordqvist 2010-09.

Hösten kan vara givande att besöka Bastberget för att uppleva lugn och ro. De som normalt besöker fäboden lyser med sin frånvaro och man får vara ensam i mina tankar, en lisa för själen. Kunna gå och ströva samt respektera andras egendom är en hederssak. Visserligen har jag under årens lopp frågat innehavarna och förklarat vad man är ute efter, bilden. De timrade husen, kanske stått där över några generationer fångade mitt intresse.

Cykeln mot den grå ladan

Foto: ©N-E Nordqvist 2010-09

Det var den här gången Grängesbergs fotoklubb hade sin årliga fotoutflykt och de flesta som var med den gången fångade just detta motiv.
Många tankar växlade och vad hade cykeln där att göra? Hur underligt det kan vara, så kom vi fram till att någon hade haft väldigt bråttom in på dasset och sedan kommit ut och ropat åååh, och glömt att ta cykeln tillbaka.

Delen längst bort

Foto: ©N-E Nordqvist 2016

Mitten på juli och den tunga grönskan finns ute i vår natur, det är nu det som är sått kommer fram nästa år. Åren rullar fram ett och ett, tankar kommer och går hur såg det här ut för omkring 200 år sedan.
Här står och tar denna bild från den södra delen av fäboden, kanske delen "Berget".
Bastbergets fäbovall var under 1800-talet skandinaviens största med 100 hushåll och nära 600 djur. Den långa betesdriften har gett platsen en artrik och intressant flora. Vilket liv det har varit med alla dessa djur och människor i området.

Floran vid vägkanten

Foto: ©N-E Nordqvist 2013

Kontakten med de som har stugor i området har alltid varit viktig då de även vet vad man håller på med. Ibland kanske man som boende blir lite hemmablind och inte ser saker som dess blommor. Så var det även denna gång att man nämnde att det fanns ett bestånd av den mörkblåa blommorna. Nu måste jag följa med och se på blommorna sa personen som hade en stuga på vallen.

Toppklockan, Campanula glomerata blommade i en riklig mängd på ett ställe efter vägkanten. Av någon anledning kallas den för byskvaller, "för så fort man vänder ryggen till den så sprider den sig". Vem vet om det inte kan stämma. Det är också svårt att få den att växa på vissa ställen.


Grytan med messmör

Foto: ©N-E Nordqvist 2014

Vid mitt besök i juni månad. strax före midsommar så blev man nyfiken då det brann en eld under en sotig trebent järngryta. Bredvid satt en man på en stol och rörde om med en stor träslev i grytan. Kunde inte låta bli och fråga om jag kunde få gå in på gården och se, samt dokumentera.

I grytan kokades messmör! Messmöret hör främst hemma i det skandi­naviska fäbodområdet. På fäbodarna brukade man koka messmöret på somrarna i stora kopparkittlar över öppen eld, samtidigt som man rörde med en stor träslev så inte meskoket skulle bränna fast.

Från osttillverkningen får man en biprodukt, vasslan, som sedan kokas ihop till den får den typiska bruna färgen, (karamelliseras). Det blev även provsmakning av färsk messmör, smakade inte så dumt och är även nyttig för människokroppen.


Bastberget under vintertiden

Foto: ©N-E Nordqvist 2016

Bara tre dagar in på det nya året 2016 blev det en färd till Bastbergets fäbod. Vi hade då inga problem att ta sig dit på den oplogade vägen.
Bakom den lite så drastiska besöket var fotoklubbens tema "vinter" på en av årets fototävlingar. Nog hittade jag mitt motiv, denna lite kalla dag med lagom med snö på marken. Vi försökte att undvika att gå där vi skulle fotografera för att kunna skildra orörd natur. När den här bilden togs var vi längs bort och hade en vy över fäboden där solen står på sin lägsta nivå på himlavalvet. 

Berget i bakgrunden

Foto: ©N-E Nordqvist 2016

Vi tog oss ända upp dit vägen slutade genom snöpulsningen, men innan det tog vi oss tid att njuta av naturen. De grå ladorna har alltid fängslat mig då de har en hel del att berätta.  Upp till backen högst upp skulle vi, och det var värt besväret. Där såg man hur frosten hade krupit upp på väggarna, det var som om farbror Rimfrost hade varit där och ordnad på sitt sätt.

Nu kanske jag tänker mer på bildens utformning där jag följer vissa regler för att få den bild jag vill ha. Solen hade redan sjunkit ner bakom den mörka granskogen som gav ett speciellt ljus på lador och hus. Långt bort från det fotograferande med smartphones. Inte för att man ser ned på den fotograferingen. Utan ett annat problem, gå tre steg närmar, gå ytterligare två steg närmare och ett till och ta bilden. Det ger också ett bättre resultat i den slutliga bilden.

Vi vänder åter mot bilen

Foto: ©N-E Nordqvist 2016

Det hade varit en bil fram och åter på "fägatan". Snön visade att under­redet på bilen hade lämnat sina spår. Den lågt stående solen kunde jag gömma bakom huset medan den snötäckta gärdesgården gav för mig linjer som pekade åt olika håll.

Bastberget med det fina ljuset denna dag

Foto: ©N-E Nordqvist 2016

Denna bild av "fägatan" där ljuset, från den lågt stående solen med aftonrodnadens strålar silar sig ner och ger liv åt en bild. Det här är nog det motiv som är mest fotograferade i Bastberget från min sida. Erkänner att det var lite väntan för att få solen på rätt ställe och att få den krypa ner och gömma den bakom ladan, tallen och gärdesgården. Gärdesgården på den vänstra sidan pekar tillsammans med de tre gråa husen, och hela bilden får ett djup tillsammans med gärdesgården på den högra sidan. 

 Text o Foto: N-E Nordqvist