Berguv på besök i Lekomberg,

Foto: Samtliga bilder på den här sidan N-E Nordqvist. 

Första tillfället

Bilden ovan är från det första tillfället i Lekomberg när det var finbesök av en Berguv. Den här gången var det en helt utmattad uvunge som togs hand om fågelvänner i Norrvik. Uven hamnade först vad jag vill minnashos Nils Pers i Mockfjärd Pers över vintern för tillfrisknad och få lite mera hull på  kroppen innan den blev frisläppt i närheten av Gropberget, norr om Ludvika på senvåren när trastens ungar har kommit ur boet. Det var väldigt lite underhull på fågeln då man kände på bröstbenet när uven inte hade lyckats fånga mer mat. Innan den släpptes så blev den ringmärkt av någon person i Gustaf som höll på med ringmärkning.

Det var i skymningen då den åter blev fri att vistas på naturens villkor, efter att vi hade släppt ut den. Då satt den stilla några minuter och tog sedan sin tillflykt till en större sten där den satte sig och beundrade den nya miljön den hamnat i. För att kunna dokumentera bilden ovan var jag tvungen att använda blixten på kameran. Men jag tänker på när jag ser den här bilden, uven ställer frågan är jag fri nu? När den ser tillbaka på oss.  En fråga som vi nu ställer oss var det samma uvunge som var i bygden samtidigt.


Andra tillfället

Foto: N-E Nordqvist

Ludvika 95-09-23  På fredagen hade Lekomberg ett celebert besök av en berguv. Det var en kvinna från Lekomberg  som först upptäckte den lite annorlunda gästen. Ryktet om den ovanliga gästen gick snart i byn. När undertecknad kom till platsen så satt berguven på marken. Det var nästan så att man trodde att det var en liten apa som var på rymmen. Den satt med huvudet nerdraget och nästan orörlig. Ett spännande möte så här helt inpå oss alla nyfikna. Många tankar ställdes om den var riktigt frisk eller om den var skadad i någon vinge. Uven hölls lite under bevakning en stund. Först när skymningen började inträffa vaknade den och var mer aktiv. 

Ett första glädjetecken visade uven när den flög upp på ett verandastaket. Inga vingar var skadade. Vilken upplevelse för oss alla att se den stora fågeln flyga så graciöst framför och så här fritt, helt inpå oss nyfikna. Efter ett tag gjorde den en ny förflyttning till ett närbeläget tak. Där den satt och spanade efter något ätbart. Plötsligt gjorde uven något som ingen hade räknat ut. Här rakt framför oss på 10-12 meters avstånd får alla se hur naturens innevånare beter sig. Berguven går helt enkelt till anfall mot en liten kanin i en bur, men nätet skyddar kaninen från att bli uvmat.  Nu var det här nog ingen fullvuxen berguv, utan det var en årsunge, som inte var ringmärkt vad vi  kunde upptäcka.  

Det andra tillfället var skrivet som ett reportage till NLT
Text: Nils-Erik Nordqvist