Foto: N-E Nordqvist 2020

Naturens under går inte att underskatta, det kan bli överraskningar när man minst anar detta. Visserligen brukar man vara beredd på det mesta, men detta var nog droppen som rann över. Vi börjar med bakgrunden. Redan för över 130-år tillbaka är det känt att vatten från sjön Rösjön har drivit stånggången vid Lekombergs gruvor. Nu har vattnet uppströms fått en delvis annan väg än på den tiden det var drift vid gruvan. Stora omdaningar har skett nedströms riksvägen under år 2020. Själv har man bott vid bäcken nedströms gruvområdet, men har aldrig varit med om detta under nästan ett halvt sekel. Andra har talat om detta men inte fått något bevis. Men nu, skulle man gå till bäcken och hämta vatten för bevattning under de torra perioderna som varit. Att vi hämtar vatten från bäcken och inte genom vattenkranen inomhus beror på konduktiviteten. Vattnet längre uppströms har lägre konduktivitet än när det får rinna förbi den mull som är kvar sedan gruvdriften. När jag sätter i vattenkannan i den lilla meterstora dammen ser jag en signalkräfta på botten. Letar reda på barnens gamla fjärilshåv och fångar upp signalkräftan för att visa barn och barnbarn den överraskningen. Lägger den sedan på utebordet för att dokumentera kräftan, Den här invasiva arten ska egentligen tas bort men mitt hjärta sa att skulle återbördas i bäckens vatten. Signalkräftan var en hanne, men hur den har kommit upp genom vattenflödet från sjön Väsman är för mig obegripligt, en sträcka på ungefär 800 meter.