Sociala missionens koloni

Sociala Missionens koloni Brunnsvik

Foto: okänd fotograf

I gränstrakterna mellan de två byarna Brunnsvik och Norrvik fanns en av bygdens två barnkolonier. När folk frågade efter barnkolonin blev vi lite villrådiga och frågade, vilken barnkoloni? Den här kolonin har varit i ett dunkel för oss i bygden, trots att den har varit verksam i nästan femtio år i vår omedelbara närhet. De gulaktiga byggnaderna har stått på sin plats så länge jag kan minnas. Men nu är nästan alla borta. Nu var det dags att kavla upp skjortärmarna och försöka få fram en lite information om och hur kolonin har kommit till. Ett antal bilder ramlade helt plötsligt över mig där de låg i en bokhylla helt bortglömt. Nu blev man mer nyfiken. Sociala Missionen har förtjänstfullt ställt upp med skriftligt material. Från det materialet kommer jag att plocka fram vissa delar från verksamheten. Per Anders Thunqvist har stått för omkring 90 procent av alla bilder som är tagna på Storgårdsnäset. Då inte finns någon anteckning om vem som har tagit bilderna som visas under den här delen av Sociala Missionen så har jag valt att skriva: okänd fotograf under bilderna Sommarkoloni Redan under de första stapplande åren av 1940-talet började Sociala Missionen sända barn och ungdomar till sommarkollo. Bland annat till Aspnäs gård på Rådmansö under år 1941. Påföljande år reste barn till Florsberg i Mo socken i Hälsingland och Södra Möckelby skola på Öland. När barnen kom hem från kolonin skriver Svenska Morgonbladet, ibland kallad Svenska Morr: "Hem från kolonin i bästa kondition". Detta gav nog blodad tand för de inblandade, vid styrelsemötet i april 1942 diskuterades länge och envist frågan om man skulle skaffa sig en egen barnkoloni. Någon slog nog klubban i bordet och beslutade att bese olika objekt som erbjöds som kollo. De kräsna herrarna föll inte för något av det föreslagna platserna. Ordföranden och föreståndaren hade tydligen fått mandat av de övriga att gå vidare med tanken av ett eget sommarkollo. Vid sammanträdet i början av hösten 1943 kunde de meddela att de hade inköpt ett markområde på sju tunnland mark i Norrvik. Inte så långt från Brunnsviks Folkhögskola.

Ett förslag dyker upp av en ledamot att starta en insamling i Svensk Veckotidning, som för övrigt kom ut med sitt första nummer år 1940. Insamlingen skulle vara till uppförande av "Onkel Toms stuga" på den mark man hade köpt i Norrvik. Dessa planer skulle hållas hemliga fram till att insamlingen skulle starta i april 1944.

Styrelsen för Svenska Missionsförbundet lämnade sitt medgivande till denna insamling och den 21 april kunde man läsa i tidningen: "Vi bygger Svensk Veckotidnings stuga på sommarkoloni". RÄTT

Var detta "Onkel Toms stuga"

Foto: okänd fotograf

Nu kan vi inte avgöra om detta är Onkel Toms stuga vid kolonin vid Storgårdsnäset. Namnet har vi aldrig hört förut. Under nio veckor var det aktivitet med insamlingen och vid flera tillfällen följde det med en postgirotalong för de som ville skänka en peng. I tidningen kunde man efter två veckor läsa under rubriken: Strålande uppslag, det måste bli en fullträff! Trogna läsare gav sitt bidrag och under juni månad kunde de läsa att byggnaden var under uppförande. Insamlingen till stugan hade inbringat 28.357,16 kronor. Vilket täckte kostnaden för bygget. Med stor glädje kunde man i början av augusti meddela att kolonin på Storgårdsnäset hade invigs med pompa och ståt. Byggnadskommittén bestod av fyra personer, de beslöt att beställa en stuga kallad "Kungsstugan" från Svenska Trähus med plats för arton barn. Huset innehöll två sovsalar, ett stort dagrum och matsal, kök, tvättrum med toaletter samt två personalrum. Den 30 juni 1944 kunde man hålla invigningsfesten.

De första barnen till den nya kolonin anlände den 18 juli och under fem veckor bodde sexton barn under skolåldern i stugan. Den första sommarens personal var socialvårdssyster Julia Mickelsgårdh, föreståndare och hennes medhjälpare Berta Widén, Irma Fagerell och Kerstin Creutz.

Madrasser tillverkades

Foto: Okänd fotograf

När de första barnen kom till Storgårdsnäset sommaren 1944 fick de kryssa mellan färgburkar, tapetrullar och kvarvarande virke. För barnen var det mycket lek utomhus, bad i sjön Väsman, skogsvandringar i den närbelägna skogen, sagostunder men också en hel del sång och musik. Innan det första kollot startade hade några frivilliga på Sociala Missionen sytt alla lakan, handdukar och övrig utrustning som behövdes för verksamheten men även ute i det fria var det aktivitet med att få ihop madrasser till barnen. Vi vet ju inte när den här bilden blev tagen men den får illustrera den tidens arbete med att sy ihop madrasser med nål och tråd i det fria.

Invigning

Foto: Okänd fotograf

Ovanstående bild får illustrera de många besökare på kolonins invigningsfest. I samband med lunchen den dagen, med många prominenta gäster hände en olycka ute i köket. Kokerskan tappade en stor omelett på golven när hon skulle gå in och servera den. Men kokerskan är handlingskraftig, lyfter upp omeletten på nytt på fatet och går ut och bjuder gästerna, som sedan lovordar den goda omeletten som fått lite extra krydda från golvet Namnet på kolonin vid gränstrakterna av Brunnsvik och Norrvik föranledde ett flertal överläggningar. Det första förslaget Sigfridsgården, då tomten var avstyckad från "Hustru Sigfrids hemman" i Norrvik. Efter en noggrann prövning så bestämde man i januari 1945 att kolonin skulle få namnet "Storgårdsnäset", dels av en särskild anledning att del låg i närheten av bergsmansgården Storgården där författaren och kulturskribenten Karl-Erik Forsslund hade bott.

Redan nästa år var ett nytt hus på gång

Foto: ©okänd fotograf

Idéer hade man redan fått efter den positiva respons som fanns efter den första byggnationen på koloniområdet. Under år 1945 var det aktuellt med att bygga ett nytt hus på området. Den nya byggnaden var avsedd för 30 barn, där alla var under skolåldern. I byggnaden kom det till fyra sovsalar, ett stort dagrum och matsal, modernt kök, tre personalrum, sjukrum, två tvättrum med toaletter samt källare. På framsidan mot sjön Väsman var det en rymlig och lång veranda. Samtidigt med byggnationen så köpte Sociala Missionen ett strandområde nere vid sjön Väsman så att de fick en egen badstrand.

Personalbyggnaden

Foto: Okänd fotograf

Två år senare (1947) beslutade Sociala Missionen att bygga ut med ytterligare en byggnad som kom att brukas som personalbostad med fyra rum, hall och kök samt utrymmen för isoleringsrum i händelse av epidemier

Sommaren år 1947 reser 19 barn från Stockholmsområdet för att vistas under åtta sommarveckor med mycket lek och samvaro mellan barnen. Även om det inte var så roligt att lämna mamma och pappa och övriga syskon hemma i Stockholm. De fann i alla fall nya kamrater på kolonin.
Det allmänna barnbidraget infördes år 1948, i samband med det så beslutade styrelsen att man skulle ta ut en avgift på 40 kronor för de barn som var på sommarvistelsen.

Verksamheten på Storgårdsnäset kom under tre årtionden att följa de riktlinjer som tanken var från början. Varje sommar var där ett stort antal barn från fattiga hemförhållanden som fick uppleva en sommarvistelse med lek och stoj i det grönområde som var kring kolonin och långt bort från Stockholms gator och parker. Naturligt så var det också en plats där evangeliet hade sin givna plats bland de deltagande barnen.
För att inte barnen skulle dra med sig någon smitta till kolonin så hade barnen innan avfärden genomgått en läkarkontroll. Även här fanns det ju risk att man kunde bli sjuk och när det gällde den akuta sjukvården så ställde provinsialläkare Lars Burman i Ludvika upp under många år utan att ta anspråk på några avgifter.

Hösten 1949 beslutade föreningen att man skulle bygga en ny väg ut till kolonin, därmed kunde man förkorta vägen tre kilometer. Troligtvis beroende på att vägen mellan Storgården och kolonin inte fanns men att tågen från Stockholm stannade vid hållplatsen vid Brunnsvik.

Under 1970-talet tillsattes en arbetsgrupp som hade till uppgift att utreda på vilket sätt man skulle kunna fortsätta driften av verksamheten på sommarkolonin. Tiderna hade ju förändrats och allt färre barn från Stockholm sökte plats på sommargårdsverksamheten och därigenom minskade den ekonomiska grunden för verksamheten.
Tankarna att rusta upp fanns, men kostnaden för upprustningen blev nästan oöverstigliga. Samtidigt erbjöd Stockholms distrikt av SMF/SMU Sociala Missionen att ingå som delägare i stiftelsen Björkögården i Björkö-Arholma församling i Stockholms Norra skärgård.
Storgårdsnäset i Ludvika kommun avyttrades år 1988

Brunbrända och lekfulla barn

Foto: Kilven Foto från Uppsala har tagit bilderna

Från en av de unga deltagarna på kolonin. Där har jag varit på kollo 1958 -1959 skriver signaturen "CS", som har skickat de här bilderna, för att visa hur vi barn och personalen såg ut på vår vistelse på Storgårdskolonin under de här åren.

Personal på verandan

Foto: Okänd fotograf

Kökspersonal och övrig personal på verandan vid Sociala Missionens koloni på Storgårdsnäset. För mig är alla okända.

Stora byggnaden på koloniområdet

Foto: ©N-E Nordqvist

Efter att kolonin på Storgårdsnäset såldes till vad jag kan minnas till tre personer i Ludvikatrakten. Under den här tiden hände det inte så mycket med byggnaderna. Det var sig likt sedan den tiden Stockholms Sociala Mission ägde detta.
Den här bilden är tagen i oktober 1989.

Byggnaden fick till slut skatta åt förgängelsen

Foto ©N-E Nordqvist

Rester av paviljongen där barn och personal åt sin mat. Området köptes upp av en ny ägare under år 2000 av de tidigare ägarna. Räddningstjänsten i Ludvika hade fått i uppdrag att bränna ner denna byggnad, samtidigt utfördes en övning den 16/11-2000. Numera finns det bara ett fåtal byggnader kvar på området som har haft så stor glädje för barnen under sin vistelse på sommarkollot under årens lopp.

Grindstolparna

Ibland måste man göra en raid in på de nuvarande ägarnas mark med kameran i högsta hugg för att dokumentera en del av historiens vingslag. Alla gånger är det förlåtligt från deras sida, de vet vad jag håller på med. Under sommartid går hästar fridfullt betande strax innanför de kvarvarande grindstolparna och öppna ytorna.
De båda grindarna var tillverkade av smide och tvådelade och det var lite trångt när de skulle in med någon lastbil.

Infarten till kolonin

I den lätta sommarbrisen där vinden kommer från sjön Väsman kan vi se huset närmast vägen och infarten till kolonin från andra hållet än bilden ovan. Vi kan också se att då den här bilden blev tagen så fanns det trägrindar och antydan av en gärdesgård.

Det lilla huset på prärien

Vad har den här byggnaden haft för funktion? Det ställer både ägaren och jag frågande till. Det är den enda bevarande byggnaden från eventuellt Sociala missionens start. Kan det ha varit den byggnad som föreståndaren hade sin bostad? Vad som har funnits i undervåningen kan vi än så länge bara spekulera i. Kanske kom lösningen från ett kollobarn som skriver att det var ett uteförråd där det förvarades trädgårdsredskap i huvudsak under början av 1970-talet. Har det används längre tillbaka i tiden till någon matkällare då "Onkel Toms stuga" var den första byggnaden med kök på koloniområdet? Fanns det kyl och frys under tiden då andra världskriget tog slut?

"Baracken", som de nämner nu för tiden

Baracken som de nu säger, är denna byggnad som står närmast sjön Väsman. Nu lite illa medfaren av tidens tand, där gungställningen står kvar sedan det var liv och rörelse vid gungorna och barnen från Stockholm fick uppleva vildmarken under några sköna sommarveckor med bad, sol och lek.
Inne i baracken var det sov och dagutrymme för frivilliga kolloledare, skriver en person i ett mejl. Han var där under tre år i början av 1970-talet som kollobarn och fick uppleva den fina naturen på Storgårdsnäset under några sommarmånader.

Vem var du som blev fotograferad?

Foto: okänd fotograf

Rubriken, vem var du som blev fotograferad denna sommardag och antingen på väg till eller från badet. Du såg så ensam och övergiven, men du hade i alla fall några vuxna med dig. Känner du igen dig, hör gärna av dig. Antingen till Sociala Missionen eller via mail på "Startsidan".
Kunde inte motstå att visa denna bild, även om jag är ute på hal och tunn is.

Brunnsvik/Lekomberg med omgivning.

Om

Sök

Länkar