Foto: N-E Nordqvist

Sörviks skola började att förfalla, putsen ramlade av fasaden. Så hade det sett ut under en lång tid. Det var diskussioner att riva hela rasket och bussa barnen i byarna till Ludvika. Det blev ett litet folkuppror i bygden där Märta Rosén har skrivit  texten nedan som är  publicerad i Ludvika Tidning 1990-02-07

Vettlöst att riva skolan i Sörvik!

Upprop för Sörviks skola, till befolkningen i Norrvik, Dröverka, Brunnsvik, Lekomberg, Röbacken, Digervåla, Sörvik, Munbacken Iviken, Burens, Ickorrbotten ja till alla byar som har anknytning till Sörviks skola som, enligt pressen är i farozonen för rivning. Frågan gäller: Anser någon av er bybor att Sörviks skola skall rivas och ersättas med ett nybygge? År 1914 uppfördes detta ståtliga skolhus, det är ungefär 9 år efter byggnationen av Ludvika gamla Folkets hus ägde rum. Det var i en tid då det rådde stor fattigdom i Ludvika socken, men människorna var ideellt inriktade. Barnen i byarna runt omkring behövde en läroanstalt för folkskolans utveckling. Tanken var god. Sörviks skolhus byggdes i 2,5 plan. Även vindsvåningen är användbar och har ibland fungerat som gymnastiksal, ibland som samlingssal. Brandsäkerheten behöver dock ses över. Skolan har fyra luftiga salar, två på vardera våningen. Det är vettigt planerat. Byggmaterialet är av trä och är med den tidens värmeisolering helt fritt från allergiframkallande ämnen. (Nu byggs husen två gånger på grund av mögel och allergi). De yttre väggarna är reverterade. Enligt sakkunskap består en reverterad vägg av ett tunt tegel spikat på plankstomme med spritputs utanpå. Spritputs är småsingel i gulvitt murbruk. Denna behandling gör att huset kan andas vilket förhindrar mögelbildning. Fara för allergier förhindras därmed. Det är alltså en vacker husfasad under de påspikade eternitplattorna vilka nu håller på att falla sönder så hela huset ser ut att vara vanvårdat. Så är det emellertid inte. Lärarna och övriga som arbetar där vårdar om sin skola kärleksfullt. De lär även barnen att vårda och älska sin skola och vara aktsamma om böcker och materiel. Vi känner stor tacksamhet för den miljö de skapar. Om byggnaden, en stabil trästomme, befriades från de hemska eternitplattorna, fick skolhuset tillbaka sitt vackra yttre. Lärarbostäderna som byggdes om till matsal, kök, expedition och bibliotek är gemytliga och hemtrevliga och tycks vara användbara. Att bara en toalett byggdes i samband med omplaneringen är förvånansvärt, men även där är ändringar möjliga i samband med utbyte av de gamla vattenledningarna. När jag gick i Sörviks skola fick både lärare och elever göra en promenad upp till uthuset nära skogen vid toalettbesök. Där fanns precis som vid andra skolor i socknen, två långsmala toalettrum med fjölar i långa rader. Ett rum var för pojkar och ett för flickor. Ordet fjöl kommer från norskan = bräde, sittbräde. Märkvärdigare var det inte. Lärarnas ute-toaletter fanns på framsidan av uthuset. (Det är synd att uthuset är rivet. Det var historia även detta.) Sörviks vackra skolgård med de tre gamla skolhusen placerade som i en stor cirkel, det nu aktuella från 1914, bör få vara en dokumentation från gången tid att älska ära och inte minst användas för det avsedda ändamålet, undervisning av byarnas barn runt omkring skolan. Att riva den ståtliga skolbyggnaden vore vettlöst. Detta skall vi, byarnas befolkning runt omkring skolan, icke tillåta. Här behövs motangrepp innan det blir för sent. Vi gläder oss åt skolan i bygden, åt den ökade barnskaran som kommer att växa upp där med all nybyggnation av egnahem, och inte minst, de fina lärarna med övriga medarbetare.