Lekomberg/Sörviks brandkårs nya brandbil

Foto: ©Hans-Eric Ericsson

Lekombergs Brandkårs brandbil håller på att målas upp och justeras. Från vänster: Hans-Eric Ericsson, Henry Persson och Olle Backström håller på och justerar brandbilen.

Den 2 november 1940 bildades Sörviks frivilliga brandkår i gruvstugan vid Lekomberg. Initiativtagare till brandkåren var Lars-Erik Ericson.

På grund av att bygden tidigare härjats av stora eldsvådor och då främst vid Lekombergs gruvfält. Åren 1913 och 1931 drabbades Lekombergs gruva av den röde hanen med alltför stora härjningar delvis på grund av för sent insättande av försvar mot eldsvådor. Brunnsvik Folkhögskola hade bland vinterkursens elever en organiserad brandkår. När vinter­kursen var slut varje vår upphörde kåren och säkerheten för skolan var inte tillfredsställande.

Med tanke på detta väckte Lars-Erik Ericson intresset att bilda en brandkår av frivilliga krafter på orten. Brandkåren bestod av följande personer vid starten: L-E Ericson, Arne Warnberg, Ivar Johansson, Åke Morell, Kåre Karlsson, Henry Persson, Vilhelm Persson, Evert Karlsson, Bertil Karlsson, Gunnar Forsberg, Gunnar Nilsson, Börje Jakobsson, Gunnar Johansson, Per Gustavsson, Oskar Olsson, Gunnar Olsson och Rickard Boström.
Den första styrelsen bestod av: Ordföranden och brandchefen L-E Ericson, sekreterare Börje Jakobsson, kassör Gunnar Nilsson, vice brandchef var Arne Warnberg och ställföreträdare Ivar Johansson.

Ludvika sockens brandstyrelse beslöt att anskaffa begagnade lastvagns­chassier till kårerna för att sedan bygga brandbilskaross på dessa. Ericsson fick i uppdrag att inköpa fordonen och vår kår erhöll en Bedford av 1936 års modell.

 

Kårens frivilliga deltagare

Foto: ©Hans-Eric Ericsson

Lekombergs brandkår, som även var en del av Ludvika sockens brand­värn. Lekombergs brandkår kom till efter den svåra branden vid Lekom­bergs gruva 1931.

Bilden är från tagen någon gång omkring slutet av 1940-talet eller i början av 1950-talet.

Stående från vänster: Karl Danielsson, Kennet Ekorre, Hans Nilsson, Arne Warnberg, Vilhelm Persson, Erik Karlsson, Roland Ekorre, Torsten Kornberg, Virgo Warnberg, Hans-Eric Ericsson. Knästående: Lars-Eric Ericsson, Bertil Karlsson, Erik Nilsson, Börje Jakobsson, Ivar Johansson, Olle Backström, Henry Persson.

Virgo Warnberg antogs enligt protokoll till brandman 1947. Bilden måste därför vara tagen under 1947 eller senare. Dokumentationen sker fram till 1950.

Kårens närmaste planer var att söka anslag hos Gruf AB Lekomberg för anskaffning av en brandbil och med installation av larmanläggning, samt i samråd med Brunnsvik folkhögskola och Gruf AB Lekomberg tillsvidare få använda deras material även för bygden i övrigt. Löfte hade då erhållits om anslag till en motorspruta av luftskyddsinspektionen och landstinget. Ludvika socken hade avtal med Ludvika stads brandkår om släcknings­hjälp vid eventuella bränder.

Nu begärde staden förhöjd ersättning och socknens kommunalfullmäktige beslutade på decembersammanträdet 1940 att själva organisera brand­väsendet. På det sättet blev vår brandkår redan från 1941 kommunalise­rad och fick ansvar för den norra delen av Ludvika socken.

När kåren avhöll sitt första sammanträde 1941 kunde L-E Ericson meddela att en motorspruta typ Albin 800 erhållits av landstinget för luftskyddsändamål. Och att annat material skulle anskaffas omedelbart. Brandchefen sammanträffade med bolagsledningen för Gruf AB Lekom­berg och fick löfte om installation av larmanläggning med larmklockor i hemmen. Detta skulle helt bekostas av Gruf AB Lekomberg. Vidare fick han ett anslag på 3000 kronor till anskaffning av brandbil och bolaget lovade upplåta en plats i garaget att användas såsom brandstation i Lekomberg.

Text: Hans-Eric Ericson
 

Brandmännens klädesplatser

Foto: ©N-E Nordqvist 2017

Den frivilliga Lekombergs brandkår hade även sina rutiner, vilka vi även kan se, och viktigast, det finns bevarat efter den tid som har gått sedan brandkåren försvann från bygden. Blankpolerade siffror och namnskyltar med tillhörande klädeskrok under respektive namn som Börje Jakobsson, Vilhelm Persson och Gunnar Nilsson.