Fängenhällarnas barnkoloni

husen.jpg (24950 bytes)

Foto: Okänd fotograf. Negativet hittades på vinden
i ett hus i Norrvik och är från tiden kring 1920-30-talet

Ordet Fängenhällarna syftar först och främst till berget där den högsta punkten har en höjd av 316 meter över havet. Den högsta punkten kallas för "Tunnfallet". Där hade man för länge sedan vårdkasar. Där elden syntes vida omkring. Inte långt från den uråldriga kyrkstigen tillika gamla  landsvägen och halvvägs upp på berget på den södra sidan ligger den före detta barnkolonin. De stora byggnaderna syntes vida omkring där den ligger på sluttningen och skyddad från de nordliga vindarna, till stor glädje för alla barn som vistades där under sommaren.
Från en intervju i slutet av 1970-talet.
- Hur var det att arbeta på Fängenhällarna?
- Det var bra, det var trivsamt. Jag var där och städade i flygeln och sen var jag ett år i köket. Det var så roligt. Vi var tre i köket och tre barnsköterskor och en servitris. Minst två hade ledigt samma dag, då kunde vi gå långa promenader tillsammans och ha det riktigt skönt. Vi gick ofta hem till mamma. Vi bodde på Fallet då, (ligger i Sörvik bakom Burtjärn). Många gånger kunde jag ligga hemma om nätterna och gå på morgonen till Fängenhällarna där arbetet påbörjades kl 07. 00 och höll på till !!!!. Att man orkade.
- Hur gick Ni?
- Vi gick genom skogen ned till Lennartsgården (numera rivet), och sedan ned till landsvägen. Vägen följdes, vid Brunnsvik gick den över landsvägs­backen (det var den gamla landsvägen) vidare ned till Norrvik och in på den genväg, som gick förbi Fischers och upp till Fängenhällarna. Så man behövde inte gå om vid Axel o Erika Eriksson.
Vi gick hemifrån mellan 05 o 06 på morgonen. Vi fick gå även om knäna inte var riktigt bra, men vi gick fort så att de bilar som fanns på den tiden, hade svårt att hinna före. Var vädret dåligt så fanns det även bussar, som gick på den tiden.
Det var rinnande vatten och avlopp, en fin tvättstuga. Maten var så bra, med en kokerska till barnen och en för personalen. Det var en föreståndarinna, fem fröknar för barnen. Sex personer totalt. Den övriga personalen bestod av sex personer i köket.
- Vilka var ni i köket?
- "Det var Edith och Hilda Svensson" de var systrar och de arbetade på skolor i Stockholm. De var här alla de år som Alva Jansson var med. Även en flicka till från Stockholm var med, men hade sitt hem i Smedjebacken. Från Norrvik var det folk, som var där och jobbade.
- Vilka då?
- "Signe Hellström gift Forsberg, Lisa Boström gift Wikman, Elsa Finné hon är död nu", när inspelningen gjordes i slutet på 70-talet. Tänk vad bra det var, på morgonen fick varje barn två smörgåsar med ost eller något annat med välling och frukt, på middagen fick de nästan samma mat. Jag minns särskilt på torsdagarna då de hade pannkaka de var så goda, jag minns de även idag. Spisarna var av elektrisk typ. Varenda sommar hade de utflykt med bussar där alla var med och hade kaffe och bröd med sig. Barnen samlade med sina stora korgar kottar för att sedan leka med. Jag minns ett år då vi for upp till Mockfjärd där vi fikade och rastade och hade trevligt.
I bassängen eller dammen badade barnen men då var ledarna med. Det förekom att man gick ända ner till Väsman och badade. Mellanbyggnaden var lekrum. Med fina pallar som stod där, och när vädret var dåligt så fick barnen vara inne och leka. Barnen var så snälla på den tiden inte som det är nu heller.

Fängenhällarna är numera i privat ägo. Var god och respektera detta.