Brunnsvik sedd från ovan

Foto: ©N-E Nordqvist 1998

De båda byarna Brunnsvik och Lekomberg gränsar till varandra. Medan Lekomberg har haft sin gruvhistoria så har Brunnsvik sin historia inom skolans väggar. Skolan har alltid legat mitt i byn, på sluttningen ner mot sjön Väsman  och Storgården. Där en gång i tiden Karl-Erik Forsslund verkade med en vision, att kunskap och lärdom är inte tungt att bära. Mycket har förändrats sedan starten och fram till nutiden. Ändå så har skolan haft sin plats här i bygden i över ett sekel. Det öppna landskapet med bland annat åkrarna, hur blir det i framtiden?
 


Ingången till Brunnsvik

ingang.jpg (22796 bytes)

Foto: ©N-E Nordqvist 2007

Under årtionden, och nu efter ett århundraden har åtskilliga människor kommit och gått på Brunnsvik, för att där få både visdom och andra lärdomar som de har haft glädje under årens lopp.
Den här delen av Brunnsviks Folkhögskola kommer inte att ge någon annan information än hur förändringen har kommit och gått genom årens lopp. Byggnader har förändrats, ändå kan man finna fragment som visar att något finns kvar sedan 1920- och 30-talet. Från ett antal gamla bilder, kommer här att ställas mot dagens (2007) bilder från Brunnsviks Folkhögskola.
Att skolan har förändrats utvändigt och även invändigt går inte att ta miste på, även innehållet på undervisningen har också förändrats under ett århundraden.

Karl-Erik Forsslunds Storgården och
Brunnsviks Folkhögskola är väl förknippad med varandra

brfrvasm.jpg (13256 bytes)

Foto: ©N-E Nordqvist 2007

Ingen kunde väl ana att Brunnsviks Folkhögskola skulle bli den anläggning som den nu är när Karl-Erik Forsslund startade sin  skola i svärfars gamla hästhage. Vi ser här Storgården och i fonden Brunnsviks Folkhögskola.

Storgården och Karl-Erik Forsslund
14 sept. 1872 föddes författaren, folkbildaren och hembygdsvårdaren Karl-Erik Forsslund i Ljusnarsbergs socken. 1897 tog han sin filosofie licentiat i Uppsala. Hans första anställning var på Albert Engströms nystartade Strix i Stockholm. Förmodligen tillät inte Strixs ekonomi många manusinköp, utan Engström och Forsslund ritade och skrev det mesta själva. Ibland fyllde Forsslunds bidrag halva tidningen med dikter, visor och prosa och det var förmodligen av den anledningen han maskerade sin identitet genom att använda sig av olika pseudonymer.
Redan 1898 återvände Karl-Erik till Sörvik. Han trivdes aldrig i storstan utan han var en bygdens son och föredrog lugnet och idyllen. Kanske berodde det på att han hade träffat sin tillblivna, Sofia Öhman - kallad Fejan, redan vid studierna i Uppsala. Sofia var dotter till patron Gustaf Öhman på Sörviks Herrgård.

1897 stod Karl-Erik och Fejan första gången på Storgården, som Fejans far hade köpt. De var nyförlovade. "Det var en strålande majdag med sol över röda timmerhus, blått vatten, böljande åsar. Fästfolket blev från första blicken helt bergtaget av de vackra synerna. De började tissla och viska: här skulle man bo!" Så skriver sonen Jöran Forsslund i boken Karl-Erik Forsslund, utgiven av Dalarnas fornminnes och hembygds­förbund.
Midsommarafton 1898 flyttade de in efter bröllop på Herrgården.
Patron Öhman hade gjort en renovering av Storgårdens mangårds­bygg­nad och lämnade den nu som bröllopsgåva till sin dotter och nyblivne måg.
Storgården blev sedan en stor författar- och kulturskapande boning.
Den blev en plats dit många kulturpersonligheter gärna sökte sig. Personer, som på olika sätt kom att påverka samhället. Några av dem som gärna besökte Karl-Erik och hans kära hustru var Uno Stadius, Gustav Ankarcrona, Dan Andersson m.fl.
Karl-Erik var en mycket aktiv person och initiativtagare inom många områden. Han var mycket tidigt ute med att bevara den gamla bygde­kulturen. Han var bl.a. en av initiativtagarna till bildandet av Dalarnas hembygdsförbund 1915. Han var också den drivande kraften vid tillkomsten av Ludvika Gammelgård med världens första industrihistoriska friluftsmuseum. Ludvika gammelgård invigdes 1938.
Hans författarskap ägnades åt kulturhistoriska verk. "Med Dalälven från källorna till havet" är väl det mest kända. Tyvärr blev det aldrig fullbordat så som han hade tänkt sig, men det hann ändå bli 27 verk.
Hans självbiografiska böcker är Storgården, år 1900 och Göran Delling år 1906. Han var också en av pionjärerna som startade Brunnsviks folkhögskola 1906, samt det första Folkets Hus i Brunnsvik.

Text: Kerstin Bergström