Gillermarkskor på bete

Foto: ©Gustaf Reimers

Gillermarken är ett sammanhängande ord för den lilla by som ligger utslängd mitt i skogen strax norr om byn Digervåla. Hela denna boplats ligger på sin högsta punkt cirka 350 m ö h. Stugan i bakgrunden ligger på cirka 330 m ö h, för övrigt den enda byggnad som finns kvar än i dag. Ladugården är riven och stugan disponeras av Friluftfrämjandet. När vi besöker området idag är det fortfarande ett öppet landskap där man ser de blånande bergen långt bort i fonden. Detta på grund av en del skogs­averkningar av markägaren (Bergvik Skog) i området.
Hur länge det har varit bebyggelse vid Gillermarken är för närvarande  okänt, men en sak kan vi läsa oss till är att hyttan, N:o 11, Lodwika Crono flyttades till Krabbsiö (Krabbsjö allmänning), ett litet missvisande ord då hyttan hamnade vid bäcken mellan Abbortjärn och Bredsjön, där den blev uppbyggd på nytt och anlagd år 1680.
Hur långt tillbaka i tiden har det funnits bosättningar är svårt att få reda på. Husförhörslängderna, de äldsta över det här området tillhör Grangärde församling och omfattar åren 1653-1686. Redan här svindlar tanken under vilket tidsperspektiv det handlar om tillbaka i tiden. Lite underligt är att de personer som kom till Gillermarken på den tiden hade sitt ursprung i Brunnsvik. Var det därför att de hade sin utkomst och kunskap om hyttan i Brunnsvik? Nu kan jag inte tyda när de flyttade från Brunnsvik till Gillermarken annat än att de står upptagna mellan de år som husförhörs­längderna gäller. Den första som jag kom på som är född i Gillermarken är Erik Ersson, han var född i november år 1681.
(Du kan finna några bilder från husförhörslängderna med källanvisningar om du klickar på länken "Gillemarksbor").
Vad har nu hyttan med Gillermarken att gör med? För att ha hyttan i drift behövdes folk som kolade i skogen. Alla transporter till och från hyttan med träkolen från milorna, malmen till hyttan och tackjärnet som skulle vidare, antagligen till Ludvika Bruk. Mellan Gillermarken och där hyttan är belägen är det knappt sex kilometer fågelvägen. Nu är Gillermarken inte den enda platsen som finns på det vi kallar "skogen". Vi har namn som Fixens, Görastorpet, Tickols, Jakobstorpet, Per-Ers, Risbergs med mera som finns i närheten av den plats som hyttan fanns en gång i tiden. Risbergs plus några till benämns på Häradsekonomiska kartan från 1866-67 som Krabbsjögårdarna.

Gillermarken av i dag

Foto: ©N-E Nordqvist 2010

Den som besöker Gillermarken nu för tiden får uppleva den totala tystnaden, förutom fågelsången och vindens susningar i lövverken under den ljusa tiden av året. Under vintern är det den totala tystnaden och Kung Bore som regerar, förutom några tappra skidåkare som tränar inför vasaloppet, de har inte tid att stanna upp förutom den klunk vätska som intas innan de rask takt stakar vidare mot nya hägrande mål.
Förr om åren, med det avses tiden i början av 1960-talet och tidigare var det för många i bygden som tog tillfället i akt, att deltaga i den så kallade Gillermarksdagen i början av mars månad. Oftast var det i samband med första söndagen i mars månad.
Då skidade vi på våra skidor från Lekomberg via Rösjön, Silvergruvans ruiner och över sjön Södra Gussjön där det ibland var stöp på isen som frös fast under skidorna. Upp till Gussjögården där skidspåret från Käll­botten anslöts vidare upp mot höjderna där Gillermarken var belägen.
När vi kom fram så var stugan varm och en god gemenskap skapades bland alla besökare som tog sig för vad som stugvärden hade att bjuda på.

Mot stugan på skidor.

Foto: ©N-E Nordqvist 1980

Samling vid stugan.

Foto: ©N-E Nordqvist 1980

Vasaloppsöndagen var för många av bygdens ungdomar som var intresserad av skidåkning och den naturliga samlingspunkten för att göra en utflykt tiil Skid och Friluftfrämjandes stuga i Gillermarken. Ofta hände det att några riktiga eldsjälar som övernattade i tält ute på gårdstunet.

Gångstigen innan Solbacken

Gångstigen mot Gillermarken

Foto: ©N-E Nordqvist 1995

Gångstigen strax innan man kommer fram till det sista motlutet upp till Solbacken. Därifrån var det bara att njuta av den sista utförsbacken ner mot stugan. Men när vi skulle åka hem var det ofta isigt när vi skidade hem till Sörvik, dessvärre var det mycket barr och bark som fastnade under skidorna på den här sträckan.