Den fina hagmarken som fick växa igen


Foto: ©N-E Nordqvist omk 1983

I början av 1950-talet var det vad jag kan minnas öppna åkermarker där vi på vintern gärna åkte skidor på de böljande åkrarna. På sommaren gick kor och betade i de då öppna åkrarna. När kossorna försvann så var det under några år hästar i hagarna. Det var då det i en nu svunnen tid.
Omkring 1983 så gjorde jag en liten vandring i de före detta åkrarna som nu började te sig som en hagmark där allehanda blommor bredde ut sig, Smörblommor och blåklockor fanns i de öppna gläntorna. Här och var kom förbuskningen fram i form av små björkar.

Ett röse får många tankar

Foto: ©N-E Nordqvist omk 1983

På vissa ställen var förbuskningen större än vad man kunde föreställa sig i området. Ett stenröse fångade min uppmärksamhet. Nu kom många tankar, vilka personer har slitit i sitt anletets svett för att bryta mark för odling? Med enkla medel har de brutit marken bit för bit. Med spett och spade grävt upp stenarna och kört iväg stenarna  med Brunte hårt arbetande som dragare av släde och vagn, där de har lagt upp stenarna likt en stenmur för hand.
Var finns de i dagens samhälle som kunde värna om detta kulturarv? Ingen tror jag, det var i forntid som åkrarna bröts upp, idag nutid, med ekonomisk penningpolitik. Ändå är det viktigt att vårda våra kulturarv, som är det man vackert kallar för "allas ansvar", vilket jag fick via ett mail från kulturförvaltningen, dock tydligen gäller det ej markägarens ansvar!
Det var ändå på forntiden som de här människorna lade grunden till dagens samhälle långt innan ens ABB var påtänkt. De var också behö­vande för sin försörjning, och den livsviktiga mjölken kördes med häst och vagn till Ludvika från Sörvik i stora krukor för försäljning, men ville en gruvarbetare köpa mjölken så blev de nekade och fick gå och köpa den av andra mjölkbönder. Det var skillnad på folk då och är skillnad även nu på folk!