Lastkajen vid Lekomberg

lastkajen.jpg (20264 bytes)

Foto:©N-E Nordqvist 1982

Lastkajen i Lekomberg var omkring etthundrafemtio meter lång och den kan man än i dag beskåda. Nu för tiden är den lite dold av all växtlighet. På översidan av lastkajen lade gruvbolaget upp stora mängder av malm som senare skulle gå på export under våren. Inga transporter kunde ske vintertid då den blöta malmen frös fast i vagnarna.
All lastning av den tunga malmen skedde för hand. Det var en hel del säsongsanställda, som hade hand om detta arbete, vilket var enormt tungt. Även de fast anställda fick hålla på med utlastningen.
Vid cirkeln "gamla Sörvik" spelade vi in på kassettband vad de äldre berättade. Vid ett tillfälle frågade en av deltagarna tant Anna (vi sa så, för Anna var född 1893) följande:
— Hade din far stendamm också?
— Ja, uj ja, det fick han väl här i Lekomberg när han stod i krossen och sen lasta de där stora högarna av slig nere vid järnvägen. Han lastade en 30 ton på dagen och sen drack han det där källvattnet där uppe, det där kalla, och sen fick han lungkatarr, året efter var det slut. Och han hostade bara upp en sådan där kolsvart slig ur lungorna, för det gjorde han. För jag var mycket hemma och skötte han. Lekomberg var hemsk på det viset. Inte har jag mycket fina minnen av Lekomberg. Sen lika Alfred, han var så tät som man kan bli, det var hemsk av det, berättade Anna.