Första branden vid Lekombergs gruva den 21/12 1913

brand13.jpg (18410 bytes)

Branden är dokumenterad av Johan Persson. ©Bildarkiv N-E Nordqvist.

Under Gruf AB Lekombergs tid fram till år 1913 hade allt gått som på en räls. Stora investeringar kom att ske. Både på byggnader och det som hörde till gruvans drift. Det blev en hel del personer uppsatta på lönelistan, för nu hade gruvan 50 gruvarbetare och 115  personer som arbetade ovan jord. Något var ändå fel, exporten var viktig, tempot ökade och alla såg fram emot julfirandet. Då kom " den röde hanen", branden, och gjorde ett besök vid gruvan. Ett hårt och förödande slag drabbade Gruf AB Lekomberg på söndagen den 21 dec. år 1913. 
Flammorna stod högt på himmelen och syntes vida omkring. Många vände sina ansikten mot Lekomberg och funderade om det var slutet på gruvans historia. Ingen visste vad som skulle hända. Många hade läst och lyssnat vad som hände ute i Europa. En stor del av bygdens innevånare var skakade. Det nybyggda krosshuset hade inte ens hunnit användas. I det torra virket brann elden med sprakande ljud. Laven, bockbanan med sin höjd av sex till sju meter över marken, allt stod i ljusan låga. Nu var det allvarligt, skulle elden nå anrikningsverket? Som tur var fick man stopp på elden strax innan den nådde dit.
En stor och lyckad insats var förmodligen att med såg, yxa och spett kapa den så kallade bockbanan. Där låg en stor del av anrikningsverkets räddning.
I närheten av krossen fanns smedjan som även drabbades mycket hårt av eldens härjningar, kvar av den fanns bara murstocken och delar av ässjan. Det var ett svårt beslut för ägaren om man kunde fortsätta med driften men starka krafter från de tyska ägarna gjorde att laven, krossen och smedjan byggdes upp igen.