Gruvbyggnader i Lekomberg omkring år 1911

Bilden på denna sida är fotograferad av Thure Stark.
Elev på 5:e årskursen vid Brunnsviks Folkhögskola omkring år 1912.

De tyska ägarna till Lekombergs Gruf AB hade inte så lätt i början. Svenska företag var inte lika duktiga på bergshantering som de tyska. För redan i början av 1900-talet, fanns här på trakten ett visst tyskt intresse inom bergshantering. Svårigheter fanns och de var man tvungna att övervinna. Allt material kom till Lekomberg, på den då nybyggda järnvägen, som kom att lyda under Stockholm-Västerås-Bergslags regi, (SWB).
Nu fanns ju inte gruvan vid järnvägen, utan allt måste fraktas upp till gruvområdet. Här rådde i början av 1910-talet rena rama nybyggarlivet. Maskinhuset, den stora ljusa byggnaden blev färdig sent på sommaren år 1910. Huset bakom blev den så kallade gruvfogdebostaden. Bakom gamla maskinhuset syns en liten del av laven, där hissarna rusade ner på sin sluttande bana för att hämta det svarta åtråvärda guldet. Längst bak i bilden är den byggnad, där man stod och höll på med handskrädning i gruvans tidiga barndom.
Gruvbolaget sattes på svåra prov redan från början, när den röde hanen fick fäste i en del byggnader. Ingen visste då hur framtiden såg ut. Kunde gruvbolaget ta en sådan motgång? Man hade ändå kommit så långt i sin planering inför framtiden och de tyska stålverken behövde sin malm när man nu stod inför första världskrigets enorma upprustning. Därmed kom gruvan att leva vidare. Gruvans djup med åren blev nästan 700 meter. Räknat efter 52 graders lutning från horisontalplanet.

Efterfrågan på malmen var stor, särskilt på våren när malmbåtarna kunde hämta malmen efter vinterns frusna vatten och lagren i de tyska stålverken började ta slut. Gruvan kom att ge arbete åt fäder och söner under en lång tid.
Sent på hösten år 1944 upphörde brytningen i gruvan.
Gruvans timglas hade varit välfyllt kring sekelskiftet, för att sedan rinna ut och tömmas till sista grynet i den stigande konkurrensen av stordrift, rationaliseringar och nya fyndigheter i andra världsdelar.
Lekombergs storhetstid blev därmed ett minne blott.