Lekombergs gruva sedd från väster

Foto: ©Anders Granath Bildarkiv N-E Nordqvist

Lekombergs gruva var på sin tid en betydande del av Ludvika sockens näringsliv. En pulserande gruvådra som gav hundratals människor sysselsättning. Under gruvans storhetstid blomstrade bygden som aldrig tidigare.
Redan år 1630 bröts första malmen i Lekomberg, omkring åtta kilometer norr om vad som senare blev Ludvika centrum. De inledande gruvhålen fanns på höjderna strax öster om Brunnsvik. Men Lekomberg som gruv- fält hade en mycket svår barndom. Redan år 1638 upphörde brytningen. Malmen hade alldeles för hög fosforhalt. Den fick ligga i fred ett par hundra år skulle det visa sig. Först år 1840 gjordes ett nytt trevande försök. Blott två år pågick brytningen denna gång, men ändock något av en förvarning om kommande storhetstider. I december år 1898 bildades AB Ludvika Bergverk. Därmed var gruvan definitivt etablerad. Malmen bearbetades på den tiden i huvudsak genom handskrädning.
Ett oroligt Europa med upprustning och kanske krig i antågande, kom att bli den totala vändningen för gruvan i Lekomberg. År 1910 köptes gruvan upp av det tyska stålföretaget Eisen & Stahlwerk Hoesch i Dortmund, Tyskland. Därmed var gruvan etablerad för en längre tid framåt. Den tyska upprustningsindustrin hade en glupande aptit på järnmalm vid den här tiden. Man visste inte vad som kunde komma senare. I samband med det tyska övertagandet inleddes en byggrusch vid och omkring gruvan som bygden aldrig tidigare skådat. Laven byggdes upp, maskinhus, anriknings- och sorteringsverk. En kraftcentral uppfördes, liksom två bostadskaserner och en ungkarlsbarack.
Idag är allt borta. Turister, som nu besöker Lekombergs gruvas utsiktspunkt njuter numera av den vackra utsikten över sjön Väsman och Brunnsviksbygden med sin riksbekanta folkhögskola, samt hembygdsforskaren och författaren Karl-Erik Forsslunds stora gård, Storgården, bland lummiga träd vid storgårdsudden.