Här kommer en del av mitt intresse för natur och fiske komma fram i dagsljuset. Av den anledningen så har jag flyttat en del av mina delar om småkryp och annat från länken: "Old Brunnsviks Sportfiskeklubb".
Det kan bli en spännande utmaning med bilder, som rör natur och fiske här i fortsättningen. För mig är det också en del av dokumentationen av hembygden.

Skogsklockan

Foto: © N-E Nordqvist 2007

Efter riksvägen, rv 66, som går genom byarna, där den här hemsidan hand­lar om, växer ett antal Skogsklockor.
Vid den södra delen av Brunnsvik, finns en lokal med den lite ovanliga Skogsklockan (Campanula Cerviária som den heter på latin).
Skogsklockan blir från 0,3-1 meter hög. Blomningstid från mitten av juli-augusti. Bladen är ljusgröna, styvhåriga, avlångt lansettlika och de nedre har kort skaft. Blomman är två-årig. Andra året kommer det upp en blomstängel.

Varför skriver vi om en blomma? För min del finns det troligtvis i gener att rödlistade kärlblommor i min närhet bör bevaras till framtiden.
Redan år 2004 var Skogsklockan upptagen som missgynnad växt enligt Art-Databanken och som senare fastställs av Naturvårdsverket.

Jordbruket och annat har förändrat livsmiljön för dessa blommor. Därför är jag intresserad att försöka bevara Skogsklockan här i hembygden.
Samtidigt blir jag både arg, ledsen och förbannad när Skogsklockan blir skövlad inom ett område som skyddas av Trafikverkets utmärkta områden som "Artrik vägkant" av Trafikverkets utsedd entrepenör, (2015.
 

Under vårnätterna ljuder ugglornas rop

Foto: ©N-E Nordqvist 2015

Under februari och mars månad ljuder ofta ugglornas rop under vår­nätterna. Men inte alltid så hör man de ropa, främst tänker jag på den lite mer stationära kattugglan. Avsaknaden av avbrutna torrstubbar, ihåliga träd accepterar kattugglan en "uggleholk". Flera år har jag försökt att få höra kattugglan ropa här i bygden. Men det har varit tyst under vårnätterna. Troligt, att det redan fanns ett par i reviret.
2014 års kull blev fem utflygna ungar, som nu har skapat egna revir någon­stans. Redan i mitten på mars månad lade honan sina fem ägg i holken, i år (2015) var jag tveksam om det skulle bli någon häckning.
Ett litet fyrbent djur med lång yvig svans hade burit in kvistar och skägglav i holken. Holken blev rensad och nya hyresgäster flyttade snart in. Att hitta de nya hyresgästerna var svårt, där de trycker på sin gren och skrattar tyst åt oss, för att vi inte upptäcker dessa nattliga varelser. Visserligen helt naturlig, de sitter ju och ugglar på sin gren i väntan på att mörkret ska kom­ma, då aktiviteten ökar med jakt efter något ätbart åt både stora och små.
En sak har jag lärt mig under årens lopp, gå klädd i samma klädesplagg, gå samma runda gång på gång, de ser till slut att den här personen är inte farlig även om jag för en tid sedan fick två smällar i skulderbladet av ugglorna, men jag kom från fel håll och det var lite för skumt på kvällen!
 

Tyst och stilla denna dag då jag företog en liten tur runt sjön

Foto: ©N-E Nordqvist 2014

Tyst och stilla, rimfrosten, nästan allt är insvept i ett grått töcken. Ändå så är det bara två dagar sedan jag stod här och svingade mina flugor i ett iskallt vatten. Det är underligt att det här kan vi inte påverka, utan det är tidens gång. Tidens gång, den står ju aldrig stilla, den ena dagen efter den andra läggs till handlingarna och åren kommer och går utan att vi kan göra något åt detta. Ett människoliv är ofta alltför kort om vi ser bakåt i tiden, men det går fortare nu, när vi inte vet var morgondagen bjuder på. Förutom att i morgon är det ett Nytt År och vi skriver 2015. 

Sista gången för flugfiskesäsongen år 2014?

Foto © N-E Nordqvist 2014-11-25

Ännu en vända till Fallbergstjärn för en stunds flugfiske, de sista skälvande dagarna innan isen sätter sig fast i spöringarna och sjön får ett täcke av is och snö. Dagarna blir ju kortare och kortare ännu en tid, men det är bara en knappt månad kvar innan det åter vänder mot ljusare tider. Vid den avslutande stunden av årets flugfiske så visade naturen en tacksam bild från den nedgående solens sista strålar från den bakomliggande horisonten.
Det hänger på minuter innan all symmetri i bilden försvinner.

Kan fåglar sörja?

Foto © N-E Nordqvist

För många år sedan tog jag denna bild, nästan längst in i Grängesbergs­viken i sjön Södra Hörken, men det kunde ha varit på något annat ställe. Det var för mig tragisk att få uppleva denna stund och se knölsvanen sörja sin döda maka som låg där på isen. Svanarna som lever ett livslångt liv tillsammans.

Vad jag inte upptäckte på diabilderna var något mer tragisk. Nu långt senare när jag börja digitalisera en del av mina diabilder så upptäckte jag att tyvärr så fanns mänskligheten med i detta drama.

Runt halsen på den döda svanen finns en nylonlina virad runt halsen som tydligen har strypt knölsvanen. Här blir jag både arg och ledsen att våra medmänniskor utsätter fåglar och även djur för onödigt lidande genom att slänga nylonlinor i naturen.

Det är underligt att vi orkar bära dit våra saker, i detta fall till sjöar där sjöfåglar vistas, men inte att bära hem det igen. Tyvärr är det så även än i dag att det är lättare att bära dit sina saker till ett fiskevatten än att bära hem det som väger cirka 100 gram och kanske ännu mindre.

Det finns mycket att tänka på, även bland våra närmaste, vid livets sista stund utför vi nog den ritualen, som skildras i den här bilden när våra närmaste lämnar jordelivet. Ett sista farväl!
 

En favoritfluga för regnbåge

Bild på fiskefluga

Foto: N-E Nordqvist 2014

Denna enkla lilla fluga som inte ser ut mycket till världen har givit mig många upplevelser. Byggd på Daiichi 0603-F storlek 10. Denna 17 mm. stora/lilla krok har givit mig många fina upplevelser, främst i sjöar.
Från tidig vår och ända fram till isläggningen. Nu är den här flugan, illa tilltufsad av över 50 fångade regnbågar, som har funnit den aptitlig i vattnet. Än så finns den i flugasken och är det trögt med fisket, så händer det att den åker fram och fisken tar den.
Är numera rädd om denna fluga. Värt att notera så har denna fluga fångat mycket stor regnbåge trots sin litenhet, en fluga som många inte ens skulle titta efter i flugasken. Egentligen skulle den här sitta bakom glas och ram för all framtid. Från början hade den oliv chenille på bakkroppen och en liten bunt hjorthår till kropp. Chenillen är klippt så den är avsmalande bak.
Fiskas mycket långsamt, lusen på tjärstickan med tunn tafs, i mitt fall 0,17.
Storöring fångad i Norra Gussjön
Stor öring, över 4 kgFredagskvällens (10/6-11) fiske i Norra Gussjön blev en riktigt spännande historia. Inga större insekter i form av sländor syntes på vattenytan. Inte en enda fisk var upp och visade sig. Tröstlöst satt jag på bryggan i den ljumma kvällen och funderade på onsdagen äventyr då dykare simmade under fluglinan. Men den här kvällen var lugn. Missade några fiskar först i början på grund av ouppmärksamhet då inget händer. Vinden hade börjat avta. Kastade ut flugan och tittade bort någon sekund, när jag åter skulle se till flugan var den borta i en virvel, instinktivt höjde jag flugspöet och kände att det var fisk på. Tungt, tungt gungade spöet. Blev nu lite orolig för vad kommer att hända, hade bara knutit på 0,17 på tafsen vilken skall hålla för två kilo. Det här var betydligt tyngre i andra ändan än vad tafsen ska hålla för. Fluglinan försvann ner mot djupet. Längre och längre ut drog fisken iväg och backingen minskade mer och mer på rullen, rullbromsen drogs åt lite mer när jag anade att det snart skulle vara slut på reservlinan. Fisken stannade upp och visade sig i en vattenvirvel och jag kände en viss tacksamhet när fluglinan åter började synas på rullen när jag vevade in, samtidigt när jag stod på darrande ben. Klockans minutvisare tickar iväg mot kvarten. Nu började en kamp nere mot botten bland stenarna, ser för första gången fisken hur den går och tjurar. Öringens typiska sätt gentemot regnbågen. Vågar inte pressa mer, vill inte missa den här fisken. Får upp den en gång till ytan men den vänder åter ner mot botten. Där den tjurar sig fast mellan några stenblock. Tur att jag kan flytta mig några meter och lirka loss fisken igen som jag ser i det klara vattnet. Flugspöet har nu fått stå i spänd båge en lång stund så det borde trötta ut monstret där nere. Då när jag minst anar, kommer min värsta fiende, ett spöbrott med en ljudlig smäll, som borde ha hörts över hela sjön! Nu var goda råd dyra, kunde plocka upp delarna som hängde på fluglinan och började försiktigt att ta upp centimeter för centimeter för hand. Min drömfisk hade alla odds på sin sida. Till slut hade den kommit upp så långt att jag kunde sticka ner en arm i vattnet och lyckades få in ett finger under gällocken och kunde få upp fisken utan att den sprattlade till. Både jag och öringen var trötta efter bataljen. Plockade ihop mitt trasiga flugspö och gick iland med fångsten. Nu kunde jag konstatera att flugan satt inte så säkert som den borde ha varit. Vad vägde den här öringen, min lilla våg gick i botten på 4 kg och öringens längd var imponerande 79 cm. Men, hade den varit i full kondition så hade den varit tyngre. Vid rensningen så var den alldeles tom i magen och var dessutom väldigt mager. Men vad gör det, det var i alla fall min största spöfångade öring på flugspö!

Mitt spöbrott som har inträffat två gånger på samma del av flugspöt men det gick på garantin.

Spöbrott
Fallbergstjärn den 23/4-2011
 
Fallbergstjärn vid islossning 2011
foto/nen

Röding  Fallbergstjärn
Denna nedan avbildade magra röding fångade jag på flugspö i Fallbergs-tjärn den 3/10-2010. Rödingen var 39 cm lång och i stort sett tom i magen. Mager så det hängde under buken. Nu vägde jag den inte men min uppskattade vikt omkring 0,5 kg. Denna röding borde helt enkelt väga omkring 0,8-1,0 kg. Osökt kommer jag in på konkurrensen från regnbågen som är specialist på att äta smått. Kan det vara så att den tar det som rödingen behöver?

Slank röding fångad i Fallbergstjärn
Foto: ©N-E Nordqvist 2010