Den gamla rutschbanan vid sjön Väsman

Foto: Okänd fotograf, bilden daterad till årtalet 1897

Under en omkostnadsräkning under åren 1861-1862 är det noterat att Pelles Eric Olsson i Brötjärna för följande arbeten och utbetalningar:
Anlagt en väg ifrån Lekombergsgruvan till sjön Wessman enligt kontrakt för 569:- Riksdaler
Kan det vara första spadtaget för att få till denna rutschbana mellan gruvområdet och sjön Väsman?

Under åren 1895 - 1898 bröts gruvan av några enskilda personer, vem det var har vi inte lyckas få fram. Till Bergmästar Embetet har ett bevis lämnats in med ett datum av den 29/2 år 1896, gruvan blev då anmäld och hade då övergått till annan ägare.

I december år 1898 bildades ett nytt bolag, det fick då namnet AB Ludvika Bergverk. En av de svårigheter AB Ludvika Bergverk hade var att transportera malmen från gruvan. Järnvägen var inte byggd när bolaget kom igång med sin verksamhet. Frakta malmen med häst och vagn till Ludvika var nog inte att tänka på. Sjöfarten på Väsman var tidigare livlig. Segelskutor och ångbåtar kom och gick i en ständig ström. Det var en hamn i Sörvik och en i Lekomberg. Alla var de på väg med gods. På släp hade en del pråmar.

Mellan gruvan och sjön Väsman byggdes någon gång mellan åren 1895 - 1898 en 700 meter lång rutschbana. Den startade inte så långt från Spel- och Storgruvan, och slutade nere vid Väsman. Uppe vid gruvan fanns en liten bangård, där de ibland tungt lastade vagnarna skjutsades fram och åter till de olika upplagen med handkraft och spända vadmuskler. En del av denna bangård var delvis byggd på ställningar.

Gamla rutschbanan var 700 meter lång. Spåren bestod då av tre rälsar. Den 70 mm räls som användes var det en stor brist på. Rälsen i mitten användes både för vagnar som var på väg upp och ner. De två, ibland tomma vagnar användes som motvikt när de två andra firades ner till Väsman. Nu måste ju vagnarna mötas på något ställe. Man byggde något som kallas för "trispår". På en sträcka av 100 meter var det 4 rälsar, med en växel, den kom att leda in vagnarna på de olika spåren. Omkring 1910 värderades denna till 15.000 kr.

Gamla rutschbana gick under den gamla bro som var nere vid landsvägen. I bron fanns en mindre och en större öppning. I den lilla öppningen gick den gamla rutschbanan ner till hamnen vid Väsman. Den bro som finns nu på denna plats kom till långt senare.
Även de två stora husen nere vid Väsman var inte byggda. Där nere fanns den lilla enkla hamnen. Glöm bort hur det ser ut nu, allt var då förändrat.

De två norbergsvagnarna i varje vagnsätt var fast anslutna till en vajer på 22-23 mm:s diameter, för att inte skada den spända vajern så monterade man rullar mellan spåren, som den kunde löpa i. Uppe vid gruvan stod spelet, för att inte de tungt lastade vagnarna kunde rusa utför den långa backen fanns en stor broms. Med den kunde man reglera hastigheten.
Nere vid Väsman var det en liten bangård, där huvudspåret fanns rakt fram och två små sidospår. Vagnarna kunde på något sätt köras ut för hand på pråmen, och man tippade innehållet direkt i pråmen. På den ena sidan av spåret fanns ett litet skjul för skydd för väder och vind. Även kallad "signalvakthus" med en telefon för kontakt med de som var uppe vid gruvan och reglerade spelet. Det kunde ju ibland bli en lång stund av väntan innan nästa last kom från gruvan. Även det material gruvan behövde, och som kom sjövägen, lastades i de tomma vagnarna, för att sedan följa med upp.