Karl-Erik Forsslunds Storgården

Foto: ©N-E Nordqvist 2005-11

Sommar på Karl-Erik Forsslunds Storgården

Storgården, ett rödmålat timmerhus med vita knutar, ligger inramad i försommarens grönska alldeles invid Väsmans strand. Huset ligger på en udde med vikar på ömse sidor, den ena djup och klar, den andra grund och vassfylld. Här på sitt älskade Storgårdsnäset bor författaren, folk­bildaren, hembygdsvårdaren och fotografen Karl-Erik Forsslund med sin fru Sofia (även kallad "Fejan") och sitt tjänstefolk.

Klockan är sex på morgonen. Tystnaden bryts av vällingklockans ento­niga klang och strax fylls Storgårdsviken av plaskande morgonbadare. Flaggan hissas och morgonhymnen ljuder över gårdstunet.

Klockan 9.00 serveras frukosten ute i björkbersån. När vädret tillåter så serveras alla måltider där. Det är så vackert i den gamla trädgården med alla björkar och grusgångar, som går ända ner till stranden.

På frukostbordet är det framdukat ägg och sill, gårdagens köttbullsrester och potatis. Efteråt serveras välling eller gröt. Även tjänstefolket sitter med vid bordet och alla äter med god aptit. Karl-Erik (Storgårdsfar) håller ett stadigt grepp om sitt långa pipskägg så att det inte hamnar i vällingen. Handlingen föranleder ett förstulet fniss hos pigorna. Det är aldrig någon fattigmanskost som bjuds, Storgårdsfar är generös mot sina anställda.

Efter frukosten försvinner Karl-Erik in i sin bok- och skrivstuga, som han inrett på övervåningen i det lilla loftet på gården. Han har skrivhjälp i dag. Det är Stensved-Gunnar som kommit för att hjälpa honom med renskriv­ningen av det senaste manuskriptet av bokverket ”Med Dalälven från källorna till havet”, innan han skickar iväg det till bokförlaget.
Karl-Erik skriver alltid för hand. Sådana moderniteter som skrivmaskiner är inget för honom.

I Bagarstugan, som ligger på nedre botten i bokstugan, bakar pigorna bröd. Idag är det storbak och då har de hjälp av arrendatorns fru Emma, som är en mycket duktig bagerska. Det är snart midsommar och då bakar man allt bröd som behövs på gården fram till jul. Till jul bakar man igen för att täcka behovet fram till midsommar.

Drängens arbete
Drängen Henry är sysselsatt med att fylla ”kylskåpet” med resten av isbitarna, som han hackade loss ur sjöisen på vårkanten och sedan dess förvarat under ett tjockt lager sågspån.
I dag är det lördag och då står det tömning av latrinkärlet på drängens arbetsschema. Han tippar ur kärlet på gödselstacken bakom ladugården. I botten lägger han sedan tidningar och torvströ. Det här är den enda av sysslorna, som drängen inte är speciellt förtjust i, men som tur är ger den lite extra i lönekuvertet, 50 öre/tunna.

En annan av hans sysslor på lördagarna är att kratta alla grusgångar, som sedan inte får beträdas av gårdsfolket för att de ska vara fina ifall det kommer gäster.

På förmiddagen åker drängen ut i ekan och fiskar tillsammans med Folke, en av Karl-Eriks söner. Drängen får en gädda på 5 kg. Han slår ihjäl den med baksidan av yxan. Folke blir mäkta imponerad över den fina fångsten. En stund senare får Folke också en storgädda. Han tar yxan och drämmer till. Yxan går rakt genom gäddan och fastnar i ekans botten. Tur att eggen inte är alltför vass!

Att vara dräng på Storgården betyder ibland extra tillskott i kassan. Karl-Erik gillar inte ekorrarna som stryker omkring på gården, så han ber drängen gillra fällor. Jakten går inget vidare, men däremot fastnar en och annan stor råtta, vilka ger 10 öre i bonus per styck.
Innan arbetsdagen slutar klockan fem har Henry fortfarande många arbets­uppgifter kvar. Han ska hämta och lämna postväskan på stenmuren vid Brunnsvik och han ska handla hos Bröderna Nyberg. Veden tog slut när han gjorde upp elden i morse, så han måste också hinna ut i vedboden och hugga mer.

I kväll är det dans på logen. Det händer flera gånger under sommaren att man bjuder upp till dans på gårdslogen. Karl-Erik tycker om att dansa med pigorna och andra av byns unga flickor. Några tycker kanske att han är en riktig ”fruntimmerskarl”, men det är nog bara avundsjuka påståen­den från dem, som inte själva får en dans med Storgårdsfar. Respekt har man i alla fall för honom.

Text: K Bergström


Vinter på Storgården

Foto: ©N-E Nordqvist 2006

Vinter och snön ligger vit över Storgårdsnäset och i huset har ännu ingen vaknat. I uthuset har en stor råtta gått i fällan och bidrar därmed till ännu en bonuspeng till drängen.

I natt har Karl-Erik sovit i sovkammaren i bokstugan igen. Det blev lite sent i går kväll. Han håller fortfarande på med det stora verket om sina resor längs Dalälven. Det har blivit lite kallt fram på morgontimmarna, så han ropar ut till drängen att tända upp i kaminen. Efter en stund ropar han igen: ”Henry, det är inte tillräckligt varmt här inne!” Ibland kunde det vara det motsatta, ”det är på tok för varmt här inne”. Det är inte alltid så lätt för den unge drängen att hålla de 18-22 grader, som Karl-Erik önskade, med den stora Bergslagskaminen.

Julens högtider
Julen står för dörren, så Karl-Erik måste ta sig ledigt för att åka till Stockholm. Det är en vana, som han skaffat sig under åren och ett besök på Buttericks hör till den vanan. Där inhandlar han diverse skämtsaker som han sedan överraskar gårdsfolket med på julafton. En och annan skämtsak lägger han också i deras julklappspaket, som för övrigt brukar innehålla både julbröd, kläder och signerade böcker.

När julaftonens kväll är inne, samlas alla, både familjen, anställda och deras barn. Klockan sex serveras julmiddagen nere i den stora, julpyntade matsalen. Julbordet dignar av allsköns rätter. Köksorna har haft fullt upp, till sena kvällstimmar de sista dagarna, med att tillreda all denna läckerhet. När det är dags för gröten ska alla ha skrivit ett grötrim och i grötskålen finns både bittermandel och sötmandel, vilka har sina olika ändamål. När gröten är uppäten och rimmen slut, fortsätter festen på övervåningen.

Där står julgranen i all sin prakt, klädd med vita ljus, röda äpplen och glasklockor. Drängen hade för länge sedan varit ute i skogen och sett ut den, eftersom Karl-Erik alltid var noga med att Storgårdens julgran ska vara välväxt och vacker. Den är också väldigt grann där den står tycker drängen, trots att den egentligen har en gren avbruten på baksidan. Fast inte nu längre. Henry borrade helt enkelt ett hål i stammen och satte dit en extragren. Till hans lycka tycker Karl-Erik att Storgården aldrig har haft en så vacker gran som just den här julen. Grenen satt lyckligtvis kvar på sin plats hela julhelgen så Henrys tilltag genomskådades aldrig.

Jullekarna pågår tills det är dags för ”Julbocken” att dela ut julklapparna, som ligger i en prydlig hög framför brasspisen. På Storgården är det alltså inte Tomtens uppgift att dela ut klapparna.

I ett av paketen, som alla har rimmade verser, finns en julklapp till Henry. Versen anknyter till en händelse några veckor tidigare. Henry hade varit till Nybergs och handlat och kom skidande utför backen ner mot Storgården. I handen höll han en stor påse, innehållande bl.a. ägg. Karl-Erik, som var ute på sin dagliga förmiddagspromenad, såg den vingliga färden och blev mäkta imponerad när han senare fick höra vad det var i påsen som drängen klarade i backarna utan att krossa ett enda. Karl-Erik skaldade på paketet:
Postmästar Henry störtar utför backen,
krossar inte äggen och bryter inte nacken.”

I paketet finns bl.a. en slips, några Buttericks-skämtsaker och en bok: Stormfågeln. Den hade Jöran, en annan av sönerna i huset skrivit.

Text: K Bergström