Banvaktstugan och SWB-banan vid Burens
Foto: ©N-E Nordqvist 2005-11
Från
höjderna ovanför Burens nuvarande by, hade man förr en vidunderlig
utsikt över Sörviksbygden. Den gamla kyrkstigen mellan Ludvika och
Grangärde passerade Burens med en annan sträckning än den man tänker sig
i dag. Ändå så finns ett parti av den gamla kyrkstigen kvar.
Delen
mellan nedre Burens, vid länsvägen/riksvägen och Sörvik finns utritad på
gamla kartor från år1862. Under en senare tidsperiod kom en betydligt
smidigare vägsträckning till mellan nedre Burens och Ludvika.
När
järnvägen drogs fram genom bygden förändrades landskapet en del.
Banvaktstugor byggdes, även i Burens kom en banvaktstuga till. Här kom
banvakten Johan Engström med hustru Elsa och dottern Karin att bo under
ett antal år, innan de flyttade till den egna villan, alldeles nedanför
Sörviks skola.

Foto: Anders Granath omkring 1920
Bildarkiv: N-E Nordqvist
Vägen
mellan Burens och Sörvik var inte stor när Anders Granath tog denna
bild vid banvaktstugan i Burens. Ändå så var den av vital betydelse när
man måste besöka Ludvika. De höga snöplogskanterna gjorde det omöjligt
att mötas av något annat än med en hästskjuts. I bakgrunden kan man skymta lite av en gavel från en av kasernerna som fanns i byn.

Efterföljande
banvakt blev Johan Engström och hans hustru Elsa Larsson och deras
dotter Karin Viola. De lämnade banvaktstugan i Buren för att flytta till
egen villa i Sörvik år 1920. År 1918, kom Anders Andersson Granath från Nås, som
snickare, men blev biten av fotografin, troligtvis blev han inspirerad
av Johan Persson och Karl-Erik Forsslund, då de flyttade ett loft från
Norrvik till Storgården. Anders Granath flyttade med till villan i Sörvik. Anders blev senare en av Sörviksbygdens få
yrkesverksamma fotografer med ett litet mörkrum i källaren. Ja i detta lilla mörkrum fick man själv sina första lärospår i framkallningen av svartvita bilder av Anders Granath.
Därefter kan vi inte hitta någon efterföljande banvakt vid Burens i församlingsböckerna.
Kaffepaus på verandan
Samma veranda omkring 80 år senare
Jämför man entrén med bilden överst så finns det inte några stora förändringar. Tänk om denna veranda kunde tala?
Människor har kommit och åkt vidare med tågen, medan banvakten har stängt grindarna vid nästan varje tillfälle.
Barnens närvaro på järnvägen
Foto: ©Anders Granath omkring åren 1920
Anders Granath hade en sällsynt bra förmåga att fånga människor på bilder i olika sammanhang. Arbetsmiljöer, som denna blev hans intåg till större fotografiska sammanhang. När han kom från Nås, så kom han att bo i huset och tillsammans med Johan Engströms familj resten av livet. Naturligt blev det att Anders kom att dokumentera den närmaste omgivningen. I detta fall järnvägen!
Verandan och utgången från huset var ut mot
järnvägen. Det lilla området mellan spåren och boningshuset, som fanns
för lekar och annat räckte inte till alla gånger. På vägen, nuvarande
Rödgruvevägen kom någon enstaka bil farande och korsade järnvägen. Det
var ju inte någon bra lekplats. Genom banvaktens försorg skulle
grindarna stängas när ett tåg var ankommande. Tågens hastighet var ju
inte som i dag. Föräldrarna kunde då uppmana barnen att lämna området
närmast järnvägen.
Mannen längst till höger är banvakten Andersson
som flyttade in i det nybyggda banvakthuset vid Iviken år 1913.
Observera att bilden i boken Sörviksbygden är felvänd. Vilket kan ses på
siffrorna på grindstolpen.
Tidens tand från järnvägens begynnelse
här på trakten hade tärt hårt på allt trämaterial, som till exempel
grindarna. Nya behövde monteras. Troligt så är det ett sådant arbete som
utförs då grindstolpar och nya grindar monteras. Av någon okänd
anledning så är grindarna numrerade och de på bilden har nummer 23.
Denna bild är vänd åt rätt håll.

En annan skillnad är att på den andra vinterbilden på banvaktstugan så sitter det varningsmärken för korsande järnväg.
Ånglok på SWB-banan i nysnö
Här har Anders Granath fångat tågsättet där det har passerat Sörviks station och är på den långa raksträckan mot Burens.
Inom några sekunder kommer tågsättet att passera järnvägskorsningen i Burens.
Det
kan inte ha varit så roligt för lokföraren att se något av banan, när
snön yrde upp från plogen och över loket. Vilket innebar att han kanske
var tvungen att hänga utanför med ansiktet för att kunna se något i
kylan.
Vi kan skymta lite grann av sjön Burtjärn till höger på bilden.

Foto: ©N-E Nordqvist 2017
Det gick några veckor och min nyfikenhet kunde inte stillas, till slut så kunde jag inte bärga mig utan tog kontakt med nuvarande ägaren.
Min fråga när jag knackade på dörren, varifrån kom dressinen, fanns den kvar sedan tidigare banvakter höll till i bygden? Ägaren berättade att den inte fanns kvar bland uthusen efter den delen av den här sidans hembygdshistoria, utan att den kom ifrån någon av SWB:s banvaktstugorna mellan Nyhammar - Salå station på andra sidan kommungränsen.
Tänk en liten tanke till alla banvakter som en gång i tiden patrullerade sin sträcka efter dåtidens livliga trafik på järnvägen för att se efter att den höll sig i gott skick, dag efter dag rullade ett stort antal dressiner fram och åter i en svunnen tid.
Spårarbete mellan Burens och Sörvik
Samma plats åtskilliga år senare