Bergbottengruvan
Foto: ©N-E Nordqvist 2005-09
Cirka
400 meter norr om Silvergruvan, efter en skogslinja mot Norra Gussjön,
och delvis inne i skogen ligger Bergbottengruvan, även kallad för Erik
Anderssongruvan. Den ligger inom ett utmål som kallas Brunnsviks Gruvor.
Gruvbrytningen har skett före år 1918. Efter detta årtal kom gruvorna
vid Snickar- och Godgruvan igång.
Vid ett av mina besök på
Bergmästarämbetet i Södra Distriktet, Falun, numera ändrat till
Bergsstaten, hittades en mutsedel över nämnda gruva och som är avskriven
och återges här nedan:
Mutsedel 2562 af Bergmästaren utfärdad den 19 mars 1874.
Marken varest utmålet skall tagas ägs av Bergsmannen Jan Persson, Brunnsvik inom Ludvika socken af Stora Kopparbergs län.
Persbo 14 augusti 1876.
P G Moreéns.
Anhåller ödmjukast om utmålsläggande för en av mig inmutad järnmalmskärpning kallad Brunnsviks Grufvan.
Rågången mellan Matts-Anders och Matts Arfveds
Foto ©N-E Nordqvist 2006
Rågången mellan markägarna syns tydligt genom skillnaden på den äldre skogen och ungskogen. Bilden är tagen från sjön Rösjön.
Följande stycken har delvis gammal stavning!
Ordet
Bergbotten är ett äldre namn, hur gammalt det är kan man inte säga i
dag. För redan år 1782 den 15 augusti till följe av Landshövdingen och
Riddaren af Kongl Svärdsorden Högvälborne Baron Herr Johan Beckfrüs
förordnade under den 26 april innevarande år, samt efter förut lemnad
termin, inställde sig undertecknad Lantmätare uti Brunnsvik, Stora
Kopparbergs Höfdingedöme Wäster Järnbergslagen och Grangärde socken att
affatta, uppgå, rörlägga rågången emellan Matts-Anders ¼ å ena och
Matts-Arfveds å andra sidan, närvarande Bergsmannen Samuel Hägerman och
Lars Persson uti Brunnswik, såsom ägare af den förstnämnda eller
Matts-Anders ¼ och Bergsmännen uti Norrgowik Olof och Lars Ols söner,
Johan Persson samt Lars Samilssons ägare till Matts-Arfveds ¼ del uti
Brunnswik.
Under denna förrättning går man igenom de olika reserna
som utvisar rågången mellan de olika markägarna. När de har kommit fram
till röse No-5 "Bergbotten röset" kalladt äfven med en liten lös sten
till visare.
En "visare" är en sten som är lång och smal och visar riktningen på rågången.
Öppningen av den lilla gruvorten
Foto: ©N-E Nordqvist 2005-09
Öppningen till dagen från den lilla orten där de grävde och sprängde sig in i berget till gruvans botten. Själva öppningen håller på att rasa samman av stenar och träd och ris. I orten fraktade de ut malmen och annat berg som man kan se resterna av på andra sidan av rågången.
Orten in till gruvhålet
Foto ©N-E Nordqvist 2005-09
Vi
finner att här finns det två namn på samma gruva och det var inte
ovanligt längre tillbaka i tiden. Erik Anderssongruvan, det är ett namn
som blev uppkallad efter Erik Andersson. Om han ägde gruvan på senare
tid är osäkert men namnet är på något sätt förknippat med denna gruva.
En
av de intressantare sakerna där är att det finns en ort som går in till
denna gruvas botten. Området är nu stängslat. Orten in till denna
gruvbotten blev bruten av en man vid namn "Karl-Gustav", hans troliga
namn var Karl Gustavsson.
En liten varning är ändå på sin plats, kryp
inte in. Även om det kan vara lockande så vet vi inte hur gruvans
botten ser ut. Gruvan blev bruten på ett litet annorlunda sätt, genom
att man först har drivit en ort in i berget till gruvans botten. För att
senare arbeta sig upp mot markytan, när malmen var utbruten så borrade
och laddade man så att taket rasade in och gruvan blev till ett
dagbrott. I Bergbottengruvan var malmen av blandad kvalité.
Högen av gråberg efter gruvbrytningen
Foto: ©N-E Nordqvist 1995
På östra sidan av rågången mellan Silvergruvan och Norra Gussjön ligger det en del lämningar kvar sedan gruvtiden. Det är dessa lämningar man främst kommer att leta efter, då både ortens dagöppning och det öppna schaktet ligger en bit bort och upp mot berget. Främst är det en del gråberg som är upplagt i en hög. Troligtvis har det funnits en liten bana med rälsar från gruvans botten och vidare genom orten och ut på tippen. Våra aningar kanske kan besannas, när man ser att det ligger kvar en del lämnade rälsar på gråbergstippen.
Text och redigering ©N-E Nordqvist