Blommor man ser och får funderingar av
Denna sida handlar om Näckrosen. Krollilja, Skogsklockan och Lupiner
Foto: © N-E Nordqvist 2016
Näckrosen blommar
Den vita näckrosen har de största blommorna av alla vilda blommor i vårt land. Näckrosorna växer främst i stillastående vatten, men på andra ställen kan den även växa där det är svagt strömmande vatten. På vissa ställen och i vissa sjöar och tjärnar kan näckrosen breda ut sig i stora fält på vattenytan. Under de stora bladen som blir som en matta trivs allehanda fiskar som får skydd mot andra rovfiskar. Mot hösten när blommorna har gått över till fröställning i en stor knopp och som ligger ovanför vattenytan och släpper ut sina frön går gärna regnbågen under bladen och söker födan i form av små frökulor. Vilket man ser av vakringarna bland bladen. Då gäller det att ha tålamod för att kunna placera ut en fluga som lockar den till att göra ett misstag. Nu är inte näckrosorna så vanliga längre norrut utan gränsen går någonstans här i Dalarna.
Samtidig anser jag att det finns lite mystik kring näckrosorna, vilket jag har försökt förmedla i bilden ovan, det gäller bara att man ser och har turen att fånga ljuset vid rätt tidpunkt. Lite trolsk över det hela.
Sven-Olof Sandberg har skrivit texten ”Där näckrosen blommar” inspelat av Flamingokvintetten där refrängen lyder:
//: Fjärran, där björkskogen drömmer
drömmen som aldrig jag glömmer
där är det näckrosen blommar,
drömvit, i stilla ro./
Krollilja, en kulturväxt
Krollilja en gammal kulturväxt som man kan komma på någon enstaka gång ute i naturen. För mig finns den även på min egen tomt, men som jag inte visste hur den har hamnat här? Nu när jag vet vad det är för sorts växt är kunskapen lite större och förhoppningsvis får jag var mer rädd om växten.
Den lilja som växer här, Lilium martagon, förekommer naturligt från södra, centrala och östra Europa, vidare till nordvästra Turkiet samt längre bort mot västra Kina och Sibirien. Den verkar vara tålig då den växer i gräsmarker och öppna skogar, vanligen i halvskugga upp till 2300 meter över havet. Hur den har hamnat här är fortfarande en gåta. Själv har jag ansett den som en liljeväxt och nu får jag undersöka denna växtsäsong om det kan finnas flera.
På den mest underliga plats har jag kommit på denna växt. Efter en grusväg, på väg till en gång i tiden Skandinaviens största fäbodvall i Gagnef kommun, där stannade jag bilen på en plats och gick ut för att uträtta ett litet behov från den mänskliga tanken. Vad möter jag då, här står det fyra Krolliljor efter en gångstig. Underligt kan det vara att man stannar bilen och här står den ståtliga Krolliljan blommande. Dagarna går och tiderna har förändrats.
Under en lång tid på flera år följde jag en gammal kvinna, Vi hade känt igen varandra mer än ett halvt sekel tillbaka. Den ena bilden efter varandra växte fram från mina framkallade filmer i svartvitt nere i mitt mörkrum. Nu så här långt efteråt, i början av 1980-talet var motivet den äldre kvinnan som satt och läste Sala Allehanda utan glasögon på soffan utanför huset. Men som man inte reagerade på då och nu var blommorna i en större glasburk.
Måste i alla fall gå upp till de nya ägarna av huset med min bild och fråga om det fanns sådana här liljor på deras mark. Nog finns det krolliljor här i flera hundratals blommor i olika färger blev mitt svar.
Kunde inte låta bli att ta en bild då deras krolliljor, nu har jag fått mina aningar varifrån mitt frö har kommit ifrån.
Skrivet 2017 och redigerat 2019-10-03 N-E Nordqvist
Skogsklockan en raritet
Under försommaren för ett antal år sedan rensade dåvarande vägverket upp diken och vägslänter längs länsväg 245/247, nuvarande riksväg 66. Ett antal hundra meter ner mot Ludvika från Brunnsviks Folkhögskola har maskinföraren "fuskat" medvetet. Anledningen är ett bestånd av den sällsynta/rara blomman Skogsklocka.
De bilister som varit uppmärksamma, när de passerat det långa för cyklister sega backen upp mot Brunnsviks Folkhögskola har observerat en skylt "STOPP sällsynta växter, dika ej". Bilister har stannat och läst på skylten. En del av ortsbefolkningen har funderat vad det är för slags växter.
Vi ser bara de stora vyerna men glömmer bort att se det som står oss väldigt nära. Andra har undrat hur det kommer att gå med blommorna vid den förestående dikningen.
Växter flyttades
Vägverkets arbetsledare och övrig personal har tagit extra stor hänsyn vid dikningen av nämnda sträcka. Några växter har flyttats någon meter för att dikningen skulle kunna genomföras. Denna sällsynta växt, som har en lokal på nämnda sträcka är Skogsklocka. Skogsklockan tillhör familjen klockväxter. Campànula Cervicària heter den på latin och förekommer enstaka eller i fåtaliga bestånd i skogsgläntor, bryn med mera. Många av skogsgläntor och bryn har nu för tiden blivit ersatt av dikesrenar och banvallar. Skogsklockan kan bli upp till 0,3—1 meter hög, men det finns exemplar som har blivit upp till 1,3—1,4 meter. Men andra ord, en ståtlig växt i vår alltmer krympande flora.
Svårupptäckt
Skogsklockan växer från Skåne och upp till de mellannorrländska kustlandskapen. Den blommar i juli — augusti. De ljusblå blommorna är små och sitter i huvud. Skogsklockan är en särart i denna familj med sitt resliga växtsätt. Bladen är blågröna och är väldigt svåra att upptäcka, där den står lite gömd bland gröna grässtrån. Fast vi vet att den finns, har vi svårt att upptäcka Skogsklockan innan den nu snart, kommer att stå och lysa med sina Ijusblå blommor. Skogsklockan är fridlyst i Göteborgs och Bohus län (lokalt) och i Jämtlands län (lokalt). Här i Dalarna är den inte fridlyst men för den skull skall den inte plockas bort eller grävas upp för att planteras på någon annan plats. Skogsklockan kommer inte upp igen nästa år på samma planta, utan fortplantningen sker genom den naturliga frösättningen som naturen har skapat.
Text och foto: Nils-Erik Nordqvist 2019
Lupiner vid branddammen Brunnsvik
Foto: N-E Nordqvist 2019
En liten bundsförvant följer ofta med mig på vandringar runt om i bygden i form av en bordercollie. När vi är ute tillsammans, vet vi inte var färden går bland alla fästingar som fastnar i pälsen. Mobilen följer med som ständig följeslagare, så blev det den här gången också där vi fastnade för ett motiv vid gamla branddammen i Brunnsvik. Nu så här dags, några veckor före midsommar står lupinerna i rad, här med sin blåa färg vid vägkanten och bakom en av Brunnsviks Folkhögskolas gamla rödfärgade lärarbostad, som nu är privatägt. Lupiner i sin form har på många håll tagit över efter allt fler vägkanter och hotar med sin utbredning den inhemska floran. Även om det förs diskussioner hur man ska komma tillrätta med den invasiva arten. Det var som någon sa för länge sedan, den har minst 110% grobarhet. Gräva bort rötterna, det tror jag inte på. Likaså att slå vägslänterna efter blomningen, ett sätt att sprida lupinens frön!
Skrivet NEN 2019-06-15
Mellan några regnskurar, fotograferades samma lupiner, tre veckor senare. Inte var de vackra, nu när blomningen är över och lupinernas frökapslar är fulla av frön, som är redo att spridas med vinden. Inte är de vackra nu, när de står på alla dessa platser. Tanken med dessa två bilder på den här sidan är att visa hur det ser ut efter ett tag, ännu värre blir det när den inhemska floran kvävs av lupinernas framfart.
Skrivet NEN 2019-07-07