Branden vid "Gruvmans" i Sörvik

"Branden vid Gruvmans" berättades av Anna Jakobsson under slutet av 1970-talet under cirkeln gamla Sörvik. När Anna Jakobsson var med oss och berättade sina minnen var hon 87 år. Tänk på att den här texten är som Anna berättade på sitt sätt.

Det låg alldeles uppe på backen vid Gruvmans där boden står. Det var i alla fall på en söndag förmiddag när de hade gudstjänst där, och då tog det eld där, och då bodde den här Gustav Anderses eller Anna Frögrens föräldrar. De bodde där, om det var Anna som blev född där eller vem av de som bodde där vet jag inte, det var en av de. De bar ut henne och den där sängen, och allt ihopa. Hon låg i en barnsäng. Det var sådant som mamma berättade och det är sanning.

Och jag vet inte vad han hörde hemma, de kallade han för Daniel-Ers Per. Om de var från Söderlunds för det hette Daniel-Ers. Och han var inne när branden utbröt, för håret blev avbränt så han var alldeles svedd. Det minns jag att mamma berättade. Så att det hände mycket i Sörvik bara man kom ihåg allt.

Men sen kommer det fram så att man minns allt det där. Men det är riktigt säkert att det var på det viset. Vad det var för år det vet jag inte. Men Anna Frögren är ju död sen flera år.
Hur gammal tror du Gustav Frögrens Anna är ?
Anna var ju mycket gamlare än mig säger Anna Jakobsson.

Brann det inte vid Gruvmans en gång till frågade Inger.

Jo det gjorde det, men det har jag inte så mycket reda på. Men just de där kommer jag ihåg. Det var en söndag förmiddag när de hade gudstjänst.

Du berättade en gång när det var en som åt välling när det brann, säger Inger.

Det var Gustav Anderses då för de hade så skoj, det kanske jag inte ska berätta, men hur det var så hade de en öppen spis där de hade en vällinggryta, som stod vid spisen, då tog han den där grytan och gick ned till bäcken och satte sig och åt, och då sa han så här:
Det är väl bäst jag äter välling nu för det är väl olika nu när jag får nåt.
Det var Gustav Anderses det. För det brukade de ha skoj med.
Det var han som var från Brunnsvik för jag minns att du berättade om det förut. Det var mycket berättelser om Gustav Anderses.
När han skulle gå och handla, tänk vad mycket skoj det var. Han kom in till Nybergs, då sa han så här: Jag ska ha en ny lampveke för Lina har skruva sönder veken.
Det ska du väl få. Det där hade de så gale roligt åt förstår du. Det var mycket sådant där tok. Men det var en rejäl och fin människa Gustav Anderses, det var det, de är säkert. De var religösa.
När far var sjuk så var de hem till far, och gav han en slant, för det var de enda som kom ihåg han av Lekombergs arbetare, för han var ju sjuk länge, det var Gustav Anderses det kommer jag särskilt ihåg.

Hade din far stendamm också frågade Inger.

Ja uj ja det fick han väl här i Lekomberg när han stod i krossen och sen lasta de där slighögarna nere denne. Han lastade en 30 ton på dagen och sen drack han det där källvattnet där uppe, det där kalla och sen fick han lungkatarr, året efter var det slut.

Och han hostade bara upp en sådan där kolsvart slig ur lungorna, för det gjorde han säger Anna.
För jag var mycket hemma och skötte han. Lekomberg var hemsk på det viset. Inte har jag mycket fina minnen av Lekomberg. Sen lika Alfred han var så genomtät som man kan bli, det var hemsk av det.
Det här är ett avsnitt från en bandinspelning med Anna Jakobsson (f1893).

En liten kommentar från skrivaren: Den här branden var under den blomstertid när Sörviks Herrgård ägor brukades under Patron Öhmans ledning, då det fanns en rättare som heter Karl Gustaf Gruvfman  och hans hustru Maria Catharina Drevik i slutet av 1890-talet. Familjen hade en dotter vid namn Anna Maria född 1885. I familjen fanns sex barn. Gården är nu riven för ett antal år sedan.

De som arbetade inne i krossen var vita som mjölnarna när de kom ut från krossen av stendammet. ”De där slighögarna där nere denne”, måste få en liten förklaring. Den blöta malmen frös fast i malmvagnarna under vintern. Gruvbolaget lade upp malm på hög nere vid järnvägen som sedan lastades på malmvagnarna för handkraft under våren.

N-E Nordqvist.  Upplagt 2022-11-24 uppdaterad 2023-01-05