Brunnsvik/Lekomberg med omgivning.

Digervåla, en by med gamla anor 

 En liten del från "Häradsekonomiska kartan på dvd från åren 1866-67" Copyright Lantmäteriet 2003-10-20 

Digervåla by är lite avsides belägen från den övriga bebyggelsen i Sörvik och Lekomberg. Från Digervåla och ner mot Persbo är det ungefär lika långt, som ner till de andra byarna. Byn ligger betydligt högre upp än de omgivande byarna. Kanske kan man dra vissa paralleller med finnmarkens byar, vilka också ligger på bergåsar. Omkring år 1790 fanns fem till sex familjer boende i byn. Troligtvis så fanns det bofasta långt tidigare i byn. Vi kan finna i husförhörslängderna att Lars Persson Torps var född år 1742 i Digervåla. Då kan vi anta att byn har haft inflyttande innevånare tidigare. Byn har haft ett annat namn, på en av de äldre kartorna från år 1866-67 stavas byn Degervåla. Vad säger kyrkböckerna om stavningen? Den äldsta tillgängliga husförhörs-boken är från åren 1685-1717. Här hittar man nuvarande Digervåla med stavningen Digerwålen. 

På den äldsta kartan från år 1678 finns inte ens byn nämnt med de båda tidigare namnen. Däremot finns namnet Sörwiicks torp! Med ett enda hus utritad. På båda kartorna finns en del jordbruksmark utmärkt. Mer detaljerad är det på kartan från 1866-67 då även körvägar, där häst och kälke/vagn har används samt jordtorp och andra bostäder är utritade. Till vänster är också bäcken som rinner mellan Södra Gussjön och Sörviks Dammsjön utritad. Någon riktig bilväg har inte funnits tidigare till Digervåla. Bilden över Sörviks torp är från en karta från år 1678 från Lantmäteriet i Gävle.

Gården Källdalen i Digervåla 

Foto: ©Johan Persson under 1910-talet

Gamla huset i Källdalen, Digervåla. Bakom dasset syns en liten del av Södra Gussjön. Huset blev rivet före 1920-talet och blev ersatt av det som finns kvar än i dag. Vid ett tillfälle hade en kvinnlig person i Sörvik sagt att hon hade ingen bild på gamla huset i Källdalen. Men det har jag, sa då Johan Persson. Efter ett tag kom Johan Persson med en bild, som var förstorad och handmålat, troligtvis vid den numera nedlagda Lindblads Foto. På bilden står Erik, Emma och Elin framför huset. Erik var 18 år när han ordnade fram pengar så att de kunde bygga det nya huset 1912. Föräldrarna till barnen heter Daniel Danielsson och hustrun Lovisa Leontina Andersdotter. För ett antal år sedan när man skulle byta fönster i huset hittade man en inskription med årtalet 1912, där de som byggde huset hade lämnat ett visitkort. Mycket vanligt att man gjorde så förr, det händer även i dag att man skriver en hälsning till de som senare hittar vårt budskap.

Per Larsson framför sitt hus i Digervåla 

Foto: ©Johan Persson på 1910-talet

Stora förändringar har skett i Digervåla sedan denna bild blev tagen. Byn har byggs ut med nya modernare hus sedan denna bild blev tagen. Detta hus har för länge sedan skattat åt förgängelsen. Bakom Per Larsson finns brunnen där de hämtade vatten, medan det öppna fältet i bakgrunden är nu bebyggt av fastigheter. Det enda som skvallrar om vad som är kvar från den tiden är syrenhäcken vars spretiga grenar syns i bildens vänstra kant.

Per Larssons hus med ingången mot söder 

Foto: ©Johan Persson på 1910-talet

Många bilder som Johan Persson har tagit är från en svunnen tid. Att hitta och förstå hur det såg ut förr, är att lägga ett stort puzzel. Några saker kan man finna, till exempel de båda staketen på var sin sida av den lilla väg som löper framför huset. På många bilder återkommer den stora syrenbusken och staketet i motiven. Vägen, som delar på sig alldeles bakom den högra knuten, och som löper samman bortanför Rönningen. Vägen slingrade sig sedan vidare mot Gussjögården och upp mot Gillermarken. Vi får inte glömma bort att hyttan, Ludvika krono fanns långt där borta i skogen mellan Bredsjön och Abborrtjärn. Men frågan kommer alltid, var det en liten lättare väg att köra med hästarna när man fraktade järnet från hyttan via Digervåla till Ludvika?

Plöjning på en åker mitt i Digervåla 

Foto: ©Johan Persson troligt på 1910-talet

Plöjning av en åker mitt i byn Digervåla. Bilden är inte i den bästa kvalitén men den visar vad man använde vid plöjning, en plog tillverkad i trä! Den som håller i tömmarna bakom plogen är Per Larsson medan mannen framför hästen och flickorna hör troligtvis hemma i torpet Källdalen. Då kan det vara Elin, Emma och Erik Danielsson. De två små pojkarna har inte gått att identifiera. Nu för tiden har man dragit om vägen genom byn så att den går över åkern där Johan Persson har ställt upp kameran och dokumenterat något som vi knappast får uppleva.

Rönningen i Digervåla 

Foto: ©Johan Persson omk 1915

Längst bort i Digervåla finns en plats som kallas för Rönningen. Där stod detta lilla torp, som då inhyste fem personer enligt församlingsboken vid tiden för sekelskiftet 1899-1900. På bilden står Alfred och Matilda Andersson omgivna av barnen August Ernfrid f 1893 och Elna Matilda f 1889 samt flickan längst till höger måste vara Hanna Cecilia f 1899 eftersom hon ser yngst ut. Alfred och Mathilda gifte sig år 1889. Mathilda sina rötter längre tillbaka i tiden då hon var född år 1863 i Grangärde men finns upptagen i församlingsboken 1881 i Digervåla.
Nu har man försökt att följa Anna Mathilda lite längre bak i tiden. Redan år 1863 flyttade Anders Gustaf Persson in i huset  med hustrun Sara Lisa Olsdotter och deras då tre barn. Bland annat kvinnan (Anna Mathilda), som står i mitten på bilden ovan. De hade då de tre barnen Johanna Andrinetta f 1857, Carl Eric f 1859, Anna Mathilda f 1863.
Men det intressanta är att gården är ännu äldre då det står i kyrkoboken att  de flyttade in i Digervåla i före detta Aron/Aronsons egendom år 1863. I kyrkboken står det att arbetaren Aron Aronson f 1825 och hustrun Sara St Andersson f 1827 med deras sju barn, där det finns en notis att föräldrarna till Aron finns i Sörvik.
Här fanns ett litet problem, varifrån kom Arons familj ifrån innan de kom till Digervåla? Någonstans finns de, men var? Deras andra barn som var född år 1850 vid Krabbsjön och det finns en liten anteckning att de var skrivna i Digervåla 1851. Någonstans där har flytten skett. Min tolkning är att de skapade jordtorpet vid Digervåla omkring åren 1850-51, de flyttade till något annat ställe när en annan hemmansägare övertog gården en kort tid år 1863, men de flyttade till Falun samma år 1863, varför? Jo, deras två barn dog.  Därefter flyttade Anders Gustaf Persson med familj in i stugan enligt bilden ovan under samma år. Längst upp på sidan står det Digervåla, f.d Aron Aronsson egendom.

Om vi går tillbaka till den sida av Häradsekonomiska kartan från 1866-67 som innehåller en karta över Degervåla. Äldre namn på nuvarande Diger­våla. Där finns jordtorpet utsatt på kartan högst upp på kartans kant som ett Jtp. Bilden högst upp på den här sidan. Än idag (år 2006) finns stugan kvar på sin plats, dock i lite förändrat skick.

Rönningen i Digervåla i maj/juni år 1999 

Foto ©N-E Nordqvist år 1999

När jag tar den här bilden så är det 100 år sedan Hanna Cecilia Anders­son föddes. Yngst i syskonskaran, nu kände jag inte de båda systrarna utan hade mer kontakt med deras broder Ernfrid Andersson på många olika sätt. För mig har den kontakten varit givande. Anledning, Ernfrid kunde Lekombergs gruva på sina fem fingrar utan krusiduller. Det var min bibel om Lekombergs gruvas historia. Det inte han kunde var inte värt att veta! Ernfrid Andersson var under hela sin långa arbetstid Lekombergs gruva trogen.

Rönningen i Digervåla 30/8 2023

Foto: N-E Nordqvist 2023
Min upptäcksfärd denna dag började med att gå till Hillklinten, från den här gången vid parkeringen ovanför  Gussjöstugan i Digervåla. Reagerade inte när jag lämnade bilen att dörren till stugan stod öppen. Men vid återkomsten efter promenaden och utförd dokumentation vid Hillklinten såg jag att dörren var öppen, ingen bil syntes från min position. Gick lite närmare och såg något skymtade bakom fönstret. För min del var det en hel del tankar. Till slut öppnades innerdörren och ut kom en mansperson och man berättade varför man stod där framför huset. Vi fick god kontakt med varandra och jag frågade om jag fick ta en bild på manspersonen (Ivan Burman) och lägga ut på min hemsida. Det var självklart fick jag till svar. Under alla år har jag inte sett någon person vid stugan, inte förrän nu. Rent dokumentärt har man aldrig sett en bild med folk vid stugan på 108 år när detta skrivs år 2023.

Fackligt möte i Digervåla

Foto: ©Johan Persson under 1910-talet

Den nedlagda lokala fackföreningen, Gruv:s avdelning nr 32, vilken gick i graven när verksamheten i Lekomberg upphörde. Samtliga gruvarbetare förflyttades då till Gruv:s avd 100 i Håksberg. Johan Persson har här dokumenterat ett fackföreningsmöte ute i det fria i byn Digervåla. Avgiften för inträdet till fackföreningen var två kronor, medan avgiften per månad var 85 öre. Vid alla förslag väckte det lite opposition när den fackliga avgiften höjdes till 1 krona och 10 öre. Det var svårt för många efter den tidens förhållanden. Värst var det nog för medlemmarna som inte fick ställa så höga krav på sin arbetsmiljö. Många gånger fick man sitta bland oljiga eller andra smutsiga maskiner eller vintertid ute i snön, för att där förtära sitt surt förvärvade bröd. Gruvstugor och matsalar fanns inte på den tiden. Krav på sådana förmåner ställdes vid avtalsuppgörelsen år 1913 och de förverkligades så småningom. Att det var svårt och få någon aktivitet på fackföreningsmötena redan på den tiden, visar ett litet utdrag under §5 i ett protokoll: En fråga inlämnades av Gustav Hällman som löd så, huru på bästa sätt få medlemmarna att besöka mötena. Den inleddes av G Hällman. Söderberg yrkade på bordläggning, vilket av mötet antogs.  Den här länken leder dig till Avd 32 Lekomberg där samma bild, men mer information finns om vilka personer som finns på bilden.