En liten tripp till utsiktspunkten vid Lekomberg


Sjön Väsman håller på att kasta av sig sitt istäcke, sedan år 1909 har det förts statistik, när vi konstaterar att sjön har släppt sitt täcke. Allt ska noteras när det har sker och allt ska dokumenteras från utsiktspunkten vid före detta Lekombergs gruva.
Så blev det denna morgon att man blev sittande på bänken en lång stund och begrunda den fina utsikten över sjön. Inte tror jag att gruvarbetarna var så noga när sjön blev isfri. Men vem vet om det var en tipstävling när det skulle ske. Nu satt man där i alla fall på utsiktspunktens bänk och begrundade hur isen har förändrats och samtidigt ser man hur skridskobanan nedanför mig gör en sväng från brunnsviksviken och vidare ut och in mot norrviksviken där åtskilliga skridskoåkare skrinnade fram och åter på sina turer.

Kan inte låta bli och ta denna bild

Min lilla Canon Power Shot ligger på bänken bredvid mig som man sitter på. Kan inte låta bli att ta upp den och titta i sökaren i morgonsolens dis. Hittar detta motiv där det är öppet vatten mellan Dröverkaudden och Dröverksholmen med den blåsvarta isen. Kan inte låta bli avtryckaren och dokumentera ett vårtecken, även om man vet att bilden inte har den skärpa som den borde ha med måsen sittande på stenarna. Men å andra sidan, så var det nästan tre kilometer mellan mig på utsiktspunkten och motivet.

Tröttnar efter en stund då inget händer på sjösidan

Går ner för trappan och ser mig omkring och finner det här motivet som blir levande genom ljusets infallsvinkel. Ofta har man varit här uppe på eftermiddagen då ljuset är ett helt annat. Här var det renoverade signalvakthuset uppställt, bredvid fundamentet till småkrossarna innan det som kom upp ur gruvans inre fördes till övre delen av anrikningsverket samt i bakgrunden den gamla stenmuren, egentligen inte en stenmur utan en plats där det stod en byggnad, där man skrädade det berg som kom upp ur gruvans inre. Allt gråberg tippades i vagnar och kördes ut på tippen. Nu är det här från en tid före det tyska inslaget i dotterbolaget Gruf AB Lekomberg.

Samtidigt blir man lite imponerad

Samtidigt blir man lite imponerad att den har stått pall under en så lång tid. Nu har man inte hittar några anteckningar när den kom till, men troligen under i slutet av 1800-talet eller kanske lite tidigare än min gissning. På en bild när man håller på att bygga upp laven och endast stommen syns finns en liten skymt av muren. De nedersta stenarna ligger vad vi anar på fast berg som inte har rört sig under årens lopp. Men vi kan se att i båda ändarna av "muren" så har den raserat en del. Men man ser ju en och får en tanke hur stenarna är placerade för att stötta varandra.

En ny bildvinkel

Rubriken "En ny bildvinkel" tog mig på sängen på denna plats där man varit sedan urminnes tider. men aldrig har man sett detta motiv under morgonsolen. Letade någon minut för att hitta den för mig optimala plats för att ta denna bild. Hade tagit fyra bilder innan hjälpen kom från ovan i form av en kvinna som kom joggande och som styrde sina steg mot utsiktspunkten. Ropade att kvinnan skulle stanna till. Vilket hon gjorde och tog fram sin mobil och dokumenterade utsikten. Medan jag fick min bild. Vi pratade en stund om mitt intresse att dokumentera hembygden och samtidigt visade jag henne bilden i kameran innan hon gav sig iväg samma väg som hon kom. Bakgrunden är andra sidan av sjön Väsman, än en gång var det ljuset som gjorde bilden levande. Man tror inte att det är vid utsiktspunkten vid Lekomberg.

Tappfickan linbanan Lekomberg - Källbotten

Inom gruvområdet finns en tappficka för den malm som på slutet skickades med linbanan mellan Källbotten och Lekomberg.
Att man skriver Källbotten först var att malmen blev bryten i Källbotten innan den transporterades med linbanan till Lekomberg och anrikningsverket. Det var automatisk tömning av linbanevagnarna vid den här tappfickan under slutet av gruveran i Lekomberg när bara anrikningsverket var igång till sommaren 1950. Många gånger har man varit här och försökt dokumentera den här tappfickans inre. Men alltid blivit besviken på bildresultatet, men nu när solvinkeln stämde så gick det bra. 

En liten sten

Något väntade där hemma och mitt strövtåg på gruvområdet började ta slut. En liten sväng runt de nu gamla fundamenten var det sista  den här dagen. Helt plötsligt såg man en liten sten liggande på marken, tog upp den och kände att den var lite tyngre än vanligt. En liten konstig känsla infann sig, Här hade man stått och dokumentera tappfickan till linbanan mellan Källbotten och Lekomberg. Mitt under magasinet för malmen hittade man den här stenen. Kan den har kommit från Källbottengruvan? I alla fall så tittade man sig omkring, var ska man kunna dokumentera stenen? Några steg till och vid ett av fundamenten lade jag ner stenen och lät kameran ligga vilande på fundamentet och tog denna bild.

Samtidigt fick jag en underlig känsla för någon dag tidigare då ett antal ungdomar hade en liten träff vid utsiktspunkten, där man såg hur någon kastade sten nedför branten. Mitt rop att de skulle sluta med att kasta sten, min känsla var att någon kunde bli träffad då man inte kan se var stenen hamnar med sin kraft, då mindre barn har sina små cykelstigar strax nedanför och även andra personer har sina vandringsleder nedanför utsiktspunkten. De lovade att det ska man tänka på i fortsättningen.

Samtliga foton på denna sida: N-E Nordqvist.2022-04-22