F.d Travbanans förvandling
Foto: N-E Nordqvist 2014
Egentligen skulle man visa hur det såg ut på detta ställe, men jag vill inte med hänsyn till andra personer visa det som i mina ögon såg ut med ett lite lindrigare ordval, då området blev döpt och fick namnet "dygnstacken".
Foto: N-E Nordqvist 2020-01-18
Tystnaden från den före detta travbanan var inte normalt sedan Rune Danielsson lämnade allt, då han var den siste som utnyttjade stallet för sina travhästar. Hade Ludvika Kommun kommit på några andra tankar om området, som var tänkt att användas till ett villaområde? Inte för att vi i bygden hade fått några indikationer på detta. Men det fanns några små indikationer ute i naturen att något var på gång. Min korta vandring ner till travbanan var nu och förr inte så långt bort. Dels för att se vad som var på gång.
En grävmaskin mullrade lite dovt och en hel del sly var borta. Strax efteråt fick jag reda på vad som har hänt. Positivt blev min tanke, ska vi äntligen bli av med det vi i folkmun har kallat "dyngstacken". Ett totalt misslyckande från Ludvika Kommun i fråga om att vårda sin egen tomt.
Foto: N-E Nordqvist 2020-02-28
Förändringen har påbörjats
Det är inte alltför lång tid mellan den här bilden och den övre bilden. Nu börjar man kunna ana hur vissa delar i den norra delen kommer att se ut, dock är det en lång tid till att allt blir klart.
Foto: N-E Nordqvist 2020
Det före detta stallet från väster
Nu i januari månad 2020 börjar det
hända saker vid den före detta travbanan vid Lekomberg då Ludvika
kommun har sålt en stor del av marken mellan sjön Väsman och
nuvarande cykelbanan vid Lekomberg till privata intressen. Röj mera
var en slogan som användes vid en S-märkt träff på cykelbanan vid
Lekomberg år 2014. Vad hände sedan dess, ingenting. Familjer i
bygden uppvaktade Ludvika kommun om röjning på deras egen mark, det
var för döva öron, det var ett område skyddat för den vitryggade
hackspetten som ingen hade sett. Trots att det fanns dokumentation
hur det har sett ut för omkring 50 år sedan. För mig var det bara
ett kommunalt svepskäl för att slippa röja i området. Även om
det röjdes lite under två gånger, men i det fosforrika avfallet
från gruvans inre var det lika meningslös att få någon ordning på
växtligheten där en del av gruvans avfall samlades på de fina
åkrarna i mitten av 1930-talet. Nu när det här skrivs omkring 70
år senare. Denna dag som bilden blev dokumenterad av före detta
stallet, så rent från sly har det inte varit någon gång under den
tid Ludvika kommun har ägt marken de senare åren.
Foto: N-E Nordqvist 2020
Stentrumman under cykelbanan
Stentrumman under cykelbanan kom till när rallarna drog fram järnvägen genom bygden i början av 1900-talet.
Under den tid det har varit gruvdrift vid Lekombergs gruva har det årens lopp runnit åtskilliga liter vatten ner mot sjön Väsman. Redan på en gammal karta från 1866 finns vissa notiser kvar och även gamla tecken finns kvar ute i naturen än i dag. Vattnet från den tiden och senare kom från sjön Rösjön och gör det även än i dag. Äntligen kan vi få se hur hur det ser ut i kulverten under cykelbanan där mullen (gruvavfallet) har följt med vattnet och täckt över åkrarna som kallades för Sandbroäng. På bilder ser vi också hur mycket mull det har varit vid utloppet under den före detta järnvägen. Det var också intressant att se hur en konstruktion fungerar än i dag under cirka 120 år när detta skrivs år 2020.
Foto: N-E Nordqvist 2020-05-08
De grova järnrören
Ett enkelt liggande järnrör ute i naturen säger kanske inte så mycket. Varje liten sak har en historia, så även detta järnrör. Från sjön Väsman pumpades via kraftcentralen vatten upp till bassängen högst upp i anrikningsverket i 8 tums grova järnrör som var nio meter långa. Vattnet förde i sin tur ner avfallet från gruvområdet och anrikningsverket när separatorer hade skilt gråberget från järnmalmen. Nu finns några rör kvar vid den överfart till detta område, som finns utritad på en karta från år 1910 bara några meter från nuvarande cykelbanan, i gränsen mellan Brunnsvik och Lekomberg. Under alla år har vattnet och allt avfall från gruvnäringen runnit ner i bäcken, genom de tre rören och vidare under cykelbanan och trumman på bilden ovan, för att till slut dränka nästen hela detta område med mullen. För mig finns det två uttryck malmsligen och gråberget som är avfallet, en restprodukt.
Foto: N-E Nordqvist 2020-02-28
Skrapspelet vid travbanan
Mullen från gruvans anrikningsverk transporterades i stora mängder med vatten ner mot åkrarna och genom stentrumman under nuvarande cykelbanan. Stycket ovanför handlade om stentrumman under cykelbanan, nu har man alltid funderat när blir det stopp för det vatten som fortfarande på samma ställe rinner under cykelbanan? Inte blev det bättre förr när stora mängder av mullen höll på att täcka igen trumman. Bilden ovan har ett litet samband med avfallet på åkrarna. Här på bergknallen fanns ett skrapspel på den västra sidan om travbanan. Nu i dagarna hittade jag två järnpinnar, fastsatta i berget som delvis är bortsprängt på grund av den travtävling som var under 1950-talet. Skrapspelet användes för att dra undan mullen från trumman under nuvarande cykelbanan. Själva skopan så ut som en halv hästsko. Allt reglerades med linor. Motorn kommer jag inte ihåg hur den såg ut vid det skrapspelet som fanns inom gruvområdet uppe vid Lekomberg.
Foto: N-E Nordqvist 2020
Rören för bäcken
Ett av de största problemet var ju
vattnet som rinner genom området, vattnet som kom från sjöar och
bergsluttningar som nu har samlats i den nu lilla bäcken. Men det är
inte många här i bygden som vet att vattnet har varit till en
historisk hjälp vid gruvan i Lekomberg, det vittnar en grävd kanal
fram till en stånggång. Ett större arbete för att leda bort
vattnet via underjordens ledningar inleddes, där vi i första hand
kunde se att det var minst 1,5 meter mull innan fast mark där grävmaskinen står. På andra
ställen har vi konstaterat att det var minst två meter mull, längst
ner vatten och åter vatten som rann till där man grävde.
Foto: N-E Nordqvist 2020
Läggning av ledningsrör
Grävningen för att lägga ner ledningsrör i mullen är inte det största problemet, på markytan kan det vara lite kletigt efter den ombytliga vintern med ömsom plusgrader och regn och de sällsynta för årstiden minusgraderna. Problemet ligger att regnvattnet och tillrinningen av vattnet hamnar längst ner. Med vatten och mullen är det inte så lätt att just vid denna plats där mullen sträckte sig omkring två meter ner att röra sig då stövlarna liksom suger sig fast. Även om man har pumpar för att länsa och leda bort vattnet så rinner det ner igen så det blir liksom ett ond cirkel. Men till slut gick det bra.
Foto:N-E Nordqvist 2020
Röjningen
En fredag (7/2 2020) kom ett röjarlag, röjningen inleddes av två polska arbetare för att sedan på lördagen bli tre. Vi kunde i alla fall kommunicera med varandra, men var flitiga de var med röjsågarna som gick hela tiden. Funderade bara hur och när de tog en matrast. Vid min kontakt med motparten så nämnde jag och visade min hemsida vad min dokumentation går ut på. De gillade vad som fanns på sidan och vi kom överens att fotografera endast när de arbetade och hade visiret nere för att skyla ansiktet. Det var inte så roligt att röja i detta område. På måndag eftermiddag var hela området röjt från sly. De var mer än flitiga med sågen men hade i alla fall tid och utbyta några ord med mig trots vissa svårigheter i svenska språket. Nu väntar vi bara på att kommunens vita hackspett återkommer eller om den stannar kvar i sin ombonade våning på Nordens ark.
Med tanke på röjningen så finns en tanke att återskapa det som finns på den här länken: Sligen och röjningen.
Foto: N-E Nordqvist 2020
Inne i stallet
Själva stallet byggdes upp på en 15 cm tjock platta av asfalt. Nu i dag kan man konstatera att det inte räckte med 15 cm asfalt där hästarna stod i sina spiltor. I boxarna gapar stora hål ner till den underliggande mullen fyllda med spån och gammal halm/hö. Var tog det vägen när hästarna gick på toa mån tro?
Norra delen av den före detta travbanan
Foto: N-E Nordqvist 2020-04-08
Nu kan man ana hur det kommer att se ut i gränsen mellan Lekomberg och Brunnsvik. Längs med den långa stenmuren var rågången mellan de båda byarna. Vid denna fotografiska tidpunkten var det snart aktuellt att strö ut gräsfröna av bland annat vitklöver, timotej och ängssvingel.
Foto: N-E Nordqvist 2020-05-26
På bilden ovan fanns det inte så mycket grönska i naturen. Gräsfröna som odalmannen strödde ut tidigare under året har nu rotat sig och fått den lilla vårgrönskan. Nu börjar det se betydligt bättre ut än hur det var förr i tiden. Problemet är ju den fattiga nederbörden i form av regn som fattas. Med undantag av ett snöfall som kom. Det är ju trots allt knappt två månader sedan odalmannen strödde ut gräsfröna. I dagens tidning (30/5) kan man läsa att det råder stor brandrisk i området.
Avverkning inom området
Foto: N-E Nordqvist 2020-04-17
Äntligen börjar det hända något med den före detta travbanan. Skördaren röjer upp i i alskogen och det var förvånadsvärt hur fort en maskin i rätta händer kan fälla, kapa, lägga upp virket i högar samt lägga överskottet i en särskild hög.
En liten föraning
Foto: N-E Nordqvist 2020-04-17
Det en gång öppna landskapet börjar att komma fram, snart kommer sjön Väsman att kunna ses från den gamla och nedlagda SWB-banan numera cykelbanan. Så blev det inte med de visioner som var på möten vid cykelbanan i Lekomberg under devisen "Röj mera".
Många stannar och tittar
Foto: N-E Nordqvist 2020-04-17
Många personer som går eller färdas på cykelbanan stannar till och tittar på projektet "f. d. travbanans förvandling". Det är inte många negativa saker som sägs, utan de flesta ser positivt på utvecklingen. Tanken är ju att det ska ske en återställning till hur det har sett ut tidigare, även om det inte går att återskapa hur det såg ut för hundra år sedan.
På måndag ska vi ta den andra sidan
Foto: N-E Nordqvist 2020-04-20
På måndag ska vi börja på den andra sidan fick jag ett budskap om. Det var bara att ta kameran med sig och ställa in sig på dagens dokumentation från det ställe på den bergknallen där man satt som åskådare vid travtävlingen i mitten av 1950-talet. Nu kunde man se hur det öppna landskapet började växa fram i en modernare tappning.
Ett lass alved eller vad man ska kalla det
Foto: N-E Nordqvist 2020-04-20
Sakta lunkar och rullar vi vidare med ett rejält lass, cirka 12 km3, ner mot upplagsplatsen vid Väsmans strand! Att det går och att det håller.
Ofta så söker man en annorlunda bild
Foto: N-E Nordqvist 2020-04-23
Att dokumentera ett sådant här projekt fodrar lite annorlunda tänk. Inte en enda bild är arrangerad, utan ögonblicksbilder.
Ordet "finare bilder" är inte för mig dokumentation, det gäller bara att förutse var kan jag få en annorlunda bild . Även om man har sett ett motiv många gånger så händer det till slut något. Den torra mullen fastnar på banden och sprids med vinden.
Fortsättning följer…..
Länk: Fortsättning på ny/nästa sida
uppdaterat 2020-03-01 2020-04-17 2020-04-21/30 2020-06-01