Förbuskningen i Sörvik och Lekomberg

Förbuskningen i Sörvik och Lekomberg

Foto: ©Anders Granath

Långt tillbaka i tiden har de som brukat jorden i Sörviks bygden brutit mark för att få det öppna landskapet som vi nu eftersträvar på många håll och kanter. För deras skull var det inte för det öppna landskapet de brukade jorden, utan de brukade jorden för vad den kunde ge och att överleva på sitt sätt i en svunnen tid. Här på 1950-talet var det öppna åkrar där kor och hästar betade på de bördiga åkrarna. Om bönderna nu hade sett hur nuvarande markägaren behandlar de forna bördiga åkrarna, hade bönderna, som brukade jorden snurrat fortare än den snabbaste karusell under förtvivlan i graven. Å andra sidan så fanns på 1970-80-talet en ritning som visade hur ett bostadsområde kunde ha växt fram på det här området.

Åkrarna mot Väsman

Foto: ©Anders Granath

Från vilken byggnad de här två bilderna är tagna ifrån kan jag inte avgöra. En sak är i alla fall säker, antingen är det från det vi kallar posthuset eller högst upp från balkongen på före detta Nybergs Handel, som nu är rivet.

I förgrunden de två spåren på SWB-banan vid Sörviks station. Oavsett detta de nu igenväxta åkrarna var det åkrar ända fram till sjön Väsman och Sörviksbäckens utlopp i sjön. Sörviksbäcken ringlade sig i den lilla dalgången genom detta uppodlade landskap mellan sjöarna Burtjärn och Väsman.

Inför valet 2010 och från Sörvik/Brunnsvik Socialdemokratiska förenings hemsida kan jag läsa att de vill medverka till att skapa möjligheter för en positiv och hållbar framtidsutveckling i bygden genom att:
ett öppet landskap i bygden och att tillgängligheten och tillgången till sjön Väsman är allmän och möjlig.
Observera att det finns flera andra saker som de vill arbeta på, men med denna attsats, så får vi se hur länge det dröjer innan det blir en verklighet med ett öppet landskap, som visas på ovanstående bilder.

Den fina hagmarken som fick växa igen

Foto: ©N-E Nordqvist omk 1983

I början av 1950-talet var det vad jag kan minnas öppna åkermarker där vi på vintern gärna åkte skidor på de böljande åkrarna. På sommaren gick kor och betade i de då öppna åkrarna. När kossorna försvann så var det under några år hästar i hagarna. Det var då det, i en nu svunnen tid. Omkring 1983 så gjorde jag en liten vandring i de före detta åkrarna som nu började te sig som en hagmark där allehanda blommor bredde ut sig, Smörblommor och blåklockor fanns i de öppna gläntorna. Här och var kom förbuskningen fram i form av små björkar.

Ett röse får många tankar

Foto: ©N-E Nordqvist omk 1983

På vissa ställen var förbuskningen större än vad man kunde föreställa sig i området. Ett stenröse fångade min uppmärksamhet. Nu kom många tankar, vilka personer har slitit i sitt anletets svett för att bryta mark för odling? Med enkla medel har de brutit marken bit för bit. Med spett och spade grävt upp stenarna och kört iväg stenarna med Brunte hårt arbetande som dragare av släde och vagn, där de har lagt upp stenarna likt en stenmur för hand. Var finns de i dagens samhälle som kunde värna om detta kulturarv? Ingen tror jag, det var i forntid som åkrarna bröts upp, idag nutid, med ekonomisk penningpolitik. Ändå är det viktigt att vårda våra kulturarv, som är det man vackert kallar för "allas ansvar", vilket jag fick via ett mail från kulturförvaltningen, dock tydligen gäller det ej markägarens ansvar! Det var ändå på forntiden som de här människorna lade grunden till dagens samhälle långt innan ens ABB var påtänkt. De var också behövande för sin försörjning, och den livsviktiga mjölken kördes med häst och vagn till Ludvika från Sörvik i stora krukor för försäljning, men ville en gruvarbetare köpa mjölken så blev de nekade och fick gå och köpa den av andra mjölkbönder. Det var skillnad på folk då och är skillnad även nu på folk!

Förr var det röjd nedanför Lekomberg

Foto: ©N-E Nordqvist 1973

Från ett av virkesupplagen på den så kallade sligen nere vid sjön Väsman. På den har jag gått upp och ställt mig för att ta dessa bilder över ett område som blev röjt året före. Då kunde vi skymta husen efter Hemgårdsvägen i Lekomberg. I dag är det helt omöjligt på grund av att någon påstår att detta är ett avsatt område för någon hackspett med vit rygg. Ännu mer underligt är att en hackspett, som vi aldrig har sett, kan bestämma över politiker och andra beslutsfattare inom Ludvika Kommun!

Stallet vid sjön Väsman

Foto: ©N-E Nordqvist 1973

Byggnaden i förgrunden är nu för alltid borta och nu finns bara minnen kvar på bilder hur det såg ut. Stallet i förgrunden blev rivet 1991, taket hade då rasat in av snötyngden 1985. På bilden kan vi se ett öppet landskap som nu har försvunnit utan inverkan av kommunala medel. Var tog visionen vägen i Ludvika kommun att det skulle vara öppet landskap efter cykelbanan så att det gick att se sjön Väsman?

Vägen mellan de båda stallen

Foto: ©N-E Nordqvist 2000

Vägen mellan de båda stallen användes flitigt av bland annat Rune Danielsson som hade hästar på båda platserna där det fanns stall och träningsbana! I dag helt igenväxt och även söndergrävd. För övrigt, vi kan minnas en travtävling en gång i tiden på landbanan i Lekomberg! Efter lite sökande på Google så fick jag fram att: Enda tävlingen på landbana skedde i Lekomberg i närheten av Brunnsvik den 24 januari 1954. På den tiden kan jag intyga att det var öppet landskap på och kring den gamla åkern.

Stallet vid travovalen i Lekomberg

Foto: ©N-E Nordqvist 2000-11-07

Stallet inne på travovalen i Lekomberg kom att byggas på den plana yta som en gång skapats för bygdens ungdomar för att ha något att sysselsätta sig med. Här samlades många pojkar och flickor för att åka skridskor på ishockeyrinken. Tidigare fick vi hålla till på branddammen i Brunnsvik. Men ack den glädje som varade för oss ungdomar, rinken revs och flyttades till Sörvik. I stället kom det att byggas ett stall på denna plats, till vilken glädje för oss, som då var unga?

Stallet vid travovalen i Lekomberg som det ser ut för ett antal år sedan

Foto: ©N-E Nordqvist 2007

Under en snar framtid kommer naturen att ta tillbaka allt så att vi inte kan skönja det som en gång har varit. Inte är det underligt att det växer som det gör, apatiten från gruvbrytningen och all spillning från hästar under många år har gjort marken mättad av näring.

För att komma till denna plats med fordon om något år så bör den nog vara utrustad med tillbehör från Log Max i Grangärde, (leverantör av utrustning för mekaniserad avverkning i skogsbruket).

I dag med den historiska tillbakablick inom bygdens historia, kan jag inte annat än att förundras hur markägaren i det här fallet, Ludvika Kommun, ska kunna låta förfallet gå så långt som det nu är? Min enda reflexion är, har det varit en enskild markägare som har misskött sin mark på detta sätt så hade han fått bannor!

Någon person har sökt på LogMax samt vittrygg och har fått följande från Google: ... att någon påstår att detta är ett avsatt område för någon hackspett med vit rygg. ... tillbehör från Log Max i Grangärde, (leverantör av utrustning för mekaniserad ... Se en mening i andra stycket ovanför).

Den röjningen som skedde 2012 syns inget av

Foto: ©N-E Nordqvist 2018

Ibland fundera man en hel del över bygden man lever i och dokumenterar. Nu i dagarna (2018/09/27) försvann elledningen till det gamla stallet vid den så kallade, på kartan utskriven som travbanan vid Lekomberg. I tidningen efterföljande dag läser man hur myndigheten inom kommunen hotar med vite för de som inte vårdar sina tomter. Vore det inte dags att den nämnden ser till att deras egen arbetsgivare sopar framför sin egen dörr på sin egen ägandes tomt?

Röjning vid den gamla travbanan i Lekomberg 2012

Foto: ©N-E Nordqvist 2012

Äntligen har Ludvika Kommun vaknat ur sin törnrosasömn när det gäller förbuskningen mellan cykelbanan och sjön Väsman. Främst vid den gamla travbanan vid Lekomberg. Den första röjningen efter 40 år! Det är inte klokt att vi boende har fått vänta så länge för några byråkraters ointresse för vår bygd. Nu är det bara frågan hur kommer det att skötas i framtiden? Kan det eventuellt bli ett fint naturområde?

Röjarnas arbete genom den den nästan ogenomträngliga slyn

Foto: ©N-E Nordqvist 2012

Det gäller att inte vara avundsjuk på deras arbete, utan mer beundran för deras slit i den övergivna och bortglömda miljön som en gång i tiden fanns här. Det som en gång i tiden var det öppna landskapet med odlad mark.

Förändringens vingar kanske?

Vågar vi i bygden hoppas på en förändring av bygdens skamfläck vid den före detta travbanan vid Lekomberg. Nu under september 2013 har det börjat hända något, kanske stort. Motorsågar väsnas och träd fälls för att åstadkomma något positivt. Alltför länge har det som gömdes bland slyn kommit fram och som nu förpassas till skroten. Vi hoppas att det ska bli ett bra på ett fint sätt. Men vi kan inte förvänta oss att det ska bli som bilden nedan.

Det är det här som kallas för öppna landskap, nu i ett slumområde av sly.

Foto: Anders Granath

Möte på cykelbanan vid Lekomberg

Sörvik/Brunnsvik Socialdemokratiska förening vill medverka till att skapa möjligheter för en positiv och hållbar framtidsutveckling i bygden genom att: Ljusare och tryggare hos oss i Brunnsvik-Sörvik

Låt oss tillsammans bilda opinion för ökad trygghet och ett öppet landskap i vårt område Sörvik-Brunnsvik. Välkomna till en gemensam träff vid cykelbanan den 6 oktober 2012 där föreningen kämpar för öppen vy över Väsman (röj sly!). Där föreningen stod för korv med bröd, kaffe samt sång och musik av elever från sista årskursen på Brunnsviks Folkhögskola.

Vad hände sedan? Ett kort ord: "nothing".

Öppet landskap, kan det återställas?

Genom ett privat initiativ så kom under någon vecka i början av februari 2014 att hända något positivt så att man kan börja ana hur det en gång i tiden har sett ut med öppna landskap.

Denna morgon vaknade jag att det var maskiner i drift någonstans. Gläntade bakom gardinen och såg något mellan träden, rullgardinen åkte upp med en smäll. Där på morgonen kunde jag se starka lampor lysa upp i den tidiga morgontimmen bland träden. Det var bara att hoppa i kläderna och ta med sig kameran för gå ner till till cykelbanan vid Brunnsvik och dokumentera vad som har gömt sig under många år.

Några dagar senare vid kraftcentralen

Nu har två privata intressen på eget initiativ öppnat landskapet för de närboende. Nu är det bara "dyngstacken" kvar att återskapa, det som finns kvar mellan de två privata markägarna. Ett område som röjdes omkring 1973 som nu har växt upp till den milda grad att det ser bedrövligt ut i vår närhet.
Röjningen vid kraftcentralen kommer att var till stor glädje för de boende i Lekomberg, som nu efter många år åter kan se glimtar av sjön Väsman.

Ännu roligare för mig var det att jag nu kunde, på så när, återskapa en bild som blev tagen för över hundra år sedan. På den ursprungliga bilden syns den 56 meter höga skorstenen som också visade att ångmaskinerna var i drift.
Den ursprungliga bilden sitter på en av de få skyltarna vid Lekomberg efter cykelbanan.

Text och redigering N-E Nordqvist 2019-11-23

Brunnsvik/Lekomberg med omgivning.

Om

Sök

Länkar