Brunnsvik/Lekomberg med omgivning.

Pumphuset hade till uppgift att förse anrikningsverket med vatten. Enligt de uppgifter som jag har fått fram så fanns det vatten­lednings­rör lagda i marken, kan vara gjutjärnsrör eller andra typer av rör till anrikningsverket. I Lekomberg och troligtvis även i Iviken fanns längst upp i anriknings­­verket en vattenbassäng.

Genom att anpassa pumparnas lyft/tryckkraft i pumphuset nere vid Väs­man svämmade bassängen inte över. 1 kg tryck är ju tio meter vatten­pelare. Vattnet användes till att separera malmen och gråberget (avfallet eller som många kallar slig), malmen är tyngre och gråberget lättare. Malmen fastande på separatorer. Alltså en separator är delvis magnetisk och malmen fastnar på den, när magnetismen upphörde ramlade malmen ner till en eventuell annat skakbord och nya separatorer. Se separatorn som ett hjul!
Nedanför och mittför före detta Röda Stugan fanns en stor plan yta som kom till från anrikningsverkets avfallsprodukter. Sedan har du samma fenomen i Väsman vid Lekomberg, Iviken och Finnäset där du har så kallade "sligen" i folkmun. Vattnet har fört med sig mullen tillbaka till sjön i olika vattenflöden, som till exempel bäckar och andra anordnade diken.
I Lekomberg fanns samma system men där satt det först sugpumpar och sedan tryckpumpar i bassänger inne i Kraftcentralen.

Den höga delen av pumphusbyggnaden har isolatorer på väggen och vad som nu saknas borttagna genomföringar genom väggen. I överdelen inne i byggnaden fanns troligtvis ett litet ställverk för 3000 volt. Elledningen med sin spänningen och energin kan ha kommit via en luftledning från gruv­om­rådet.
I ett av rummen finns en gjuten liten bassäng och på på väggen syns att det har eldats i en pannmur. Under äldre tider eldade ofta kvinnorna i eldstaden under pannmuren och fick varmt vatten som man tvättade kläder och annat som behövdes tvättas. Barackerna hade ju inte rinnande vatten, utan vattnet för allmänna göromål pumpades upp från gårds­brunnarna.

Kaserner som blev uppbyggda under gruvans korta levnad på Laggarudden

Bilderna är klickbara för större bild.
Foto: Samtliga bilder på kasernerna ©Anders Granath  omkring 1920-30

Kasernerna har under en lång tid varit ett bestående inslag i bebyggelsen på Laggarudden. Även vid andra gruvbygder. Under Iviksgruvans första levnadsår (1913) byggdes det upp 18 bostadshus eller i ett annat namn kaserner, som innehöll 3 - 4 lägenheter. Folket strömmade till och fyllde bostäderna. Liv och rörelse uppstod i och kring byggnaderna, affären på Laggarudden blomstrade och dog sedan i en tynande tillvaro.

Teoretisk så vad det omkring 65 familjer som bodde i kasernerna under dess glans dagar. Vatten hämtades i gårdsbrunnar där man pumpade upp vatten till matlagning, disk och tvätt. Medan barnen fick gå i skolan i Burens innan de sedan överfördes till skolan i Sörvik.
Bostadshusen blev rivna under 1950-talet.

En berättelse från Laggarudden

Det har berättas för mig att när kasernerna revs så var det en person som ville bygga upp sin bostad på den gamla grunden av ett av husen. I det huset fanns då en källarvåning, i den satte personen upp ett tält som han bodde i, men tiden gick och personen blev sjuk, så de kom för att hämta han till sjukhuset. 

Under tiden som han var på sjukhuset så tjatade han på doktorn att han ville åka hem till Laggarudden, men läkaren ville ha personen kvar en tid men fick i alla fall ge med sig efter någon dag. 

Läkaren var ändå orolig för sin patient så varje dag efter tjänstgörningens slut så cyklade han ut till Laggarudden från Ludvika för att se hur han mådde. Vid varje gång så kom en flaska "Skogsstjänan" fram som tack för hjälpen. Till slut så insåg den boende att det inte skulle kunna gå att bygga upp något på den grunden och flyttade.

Redigerad 2019-10-20 N-E Nordqvist