Laggarviken pumpstation kaserner och sjukdom
Laggarudden, kaserner och gruvans pumpstation
Laggarviken en del av sjön Väsman
Foto: Anders Granat på 1920-talet övre bilden.
Foto: ©N-E Nordqvist 2011 nedre bilden.
Dessa två bilder visar nutida mot dåtida bebyggelse på den del av bebyggelsen som ligger mot Laggarviken, en del av sjön Väsman. Ordet Laggarviken har jag hämtat från Häradsekonomiska kartan från 1866-67.
Själv
har jag klivit upp på en berghäll i närheten och försökt hitta den
plats där Anders tog sin bild för omkring åttio år sedan. I bakgrunden
av den äldre och den svart-vita bilden kan vi skymta en del av
kasernerna som byggdes upp vid Iviksgruvans vågade satsning. En del av
husen finns kvar än idag. I en del av Laggarviken finns det en
del gruvavfall, dolt under den blånande vattenytan. Det är den finmalda
gråbergsmullen, även felaktigt kallad "sligen", som har fått följa med
det rinnande vattnet från anrikningsverket längre upp på berget mot
Ickorrbotten.
Den här delen av Laggarviken var och är en populär badplats för traktens ungdomar under många årtionden.

Längst ut mot sjön Väsman, bland de nybyggda villorna på Laggarudden fanns ett tegelhus, byggt av det gråa teglet från Ludvika Tegelbruk. En kort tid efter dokumentationen blev pumpstationen riven. Nu för tiden finns det endast fyra byggnader kvar som har anknytning till gruvnäringen och eldistribution. Sunnansjö kraftstation, Kraftcentralen och transformatorhuset vid Lekomberg och ovan nämnda pumphus. Vad har det haft för funktion undrar nog många?
Pumphuset
hade till uppgift att förse anrikningsverket med vatten. Enligt de
uppgifter som jag har fått fram så fanns det vattenledningsrör lagda i
marken, kan vara gjutjärnsrör eller andra typer av rör till
anrikningsverket. I Lekomberg och troligtvis även i Iviken fanns längst
upp i anrikningsverket en vattenbassäng.
Genom att anpassa
pumparnas lyft/tryckkraft i pumphuset nere vid Väsman svämmade
bassängen inte över. 1 kg tryck är ju tio meter vattenpelare. Vattnet
användes till att separera malmen och gråberget (avfallet eller som
många kallar slig), malmen är tyngre och gråberget lättare. Malmen
fastande på separatorer. Alltså en separator är delvis magnetisk och
malmen fastnar på den, när magnetismen upphörde ramlade malmen ner till
en eventuell annat skakbord och nya separatorer. Se separatorn som ett
hjul!
Nedanför och mittför före detta Röda Stugan fanns en stor
plan yta som kom till från anrikningsverkets avfallsprodukter. Sedan har
du samma fenomen i Väsman vid Lekomberg, Iviken och Finnäset där du har
så kallade "sligen" i folkmun. Vattnet har fört med sig mullen tillbaka
till sjön i olika vattenflöden, som till exempel bäckar och andra
anordnade diken.
I Lekomberg fanns samma system men där satt det först sugpumpar och sedan tryckpumpar i bassänger inne i Kraftcentralen.
Den
höga delen av pumphusbyggnaden har isolatorer på väggen och vad som nu
saknas borttagna genomföringar genom väggen. I överdelen inne i
byggnaden fanns troligtvis ett litet ställverk för 3000 volt.
Elledningen med sin spänningen och energin kan ha kommit via en
luftledning från gruvområdet.
I ett av rummen finns en gjuten
liten bassäng och på på väggen syns att det har eldats i en pannmur.
Under äldre tider eldade ofta kvinnorna i eldstaden under pannmuren och
fick varmt vatten som man tvättade kläder och annat som behövdes
tvättas. Barackerna hade ju inte rinnande vatten, utan vattnet för
allmänna göromål pumpades upp från gårdsbrunnarna.
Kaserner som blev uppbyggda under gruvans korta levnad på Laggarudden
Bilderna är klickbara för större bild.
Foto: Samtliga bilder på kasernerna ©Anders Granath omkring 1920-30
Kasernerna har under en lång tid varit ett bestående inslag i bebyggelsen på Laggarudden. Även vid andra gruvbygder. Under Iviksgruvans första levnadsår (1913) byggdes det upp 18 bostadshus eller i ett annat namn kaserner, som innehöll 3 - 4 lägenheter. Folket strömmade till och fyllde bostäderna. Liv och rörelse uppstod i och kring byggnaderna, affären på Laggarudden blomstrade och dog sedan i en tynande tillvaro.
Teoretisk så vad det omkring 65 familjer som bodde i kasernerna under
dess glans dagar. Vatten hämtades i gårdsbrunnar där man pumpade upp
vatten till matlagning, disk och tvätt. Medan barnen fick gå i skolan i
Burens innan de sedan överfördes till skolan i Sörvik.
Bostadshusen blev rivna under 1950-talet.
En berättelse från Laggarudden
Det
har berättas för mig att när kasernerna revs så var det en person som
ville bygga upp sin bostad på den gamla grunden av ett av husen. I det
huset fanns då en källarvåning, i den satte personen upp ett tält som
han bodde i, men tiden gick och personen blev sjuk, så de kom för att
hämta han till sjukhuset.
Under tiden som han var på sjukhuset så tjatade han på doktorn att han ville åka hem till Laggarudden, men läkaren ville ha personen kvar en tid men fick i alla fall ge med sig efter någon dag.
Läkaren var ändå orolig för sin patient så varje dag efter tjänstgörningens slut så cyklade han ut till Laggarudden från Ludvika för att se hur han mådde. Vid varje gång så kom en flaska "Skogsstjänan" fram som tack för hjälpen. Till slut så insåg den boende att det inte skulle kunna gå att bygga upp något på den grunden och flyttade.
Redigerad 2019-10-20 N-E Nordqvist