Spannmålsmagasinet på Munkbacken

Foto: ©Folke Forsslund i mitten av 1930-talet. Bildarkiv N-E Nordqvist
De fyra barnen är okända. Vill komma i kontakt men någon, som känner barnen,
så att bilden inte strider enligt PUL-lagen.

Det stora spannmålsmagasinet i Sörvik efter gamla landsvägen mellan Sörvik och Burens byggdes år 1905. På en liten stenig kulle, inte så långt bort från bäcken mellan Burtjärn och Väsman. Byggnaden, i fyra våningar, användes för att lagra den stora mängd av spannmål, som odlades och skördades på patron Öhmans stora ägor, (Sörviks Herrgård). Där varje åker var ett under av omsorg. På åkrar, som vi nu knappt kan skönja. Var man stående på landsvägen kunde man knappt ana de böljande åkrarnas slut ner mot sjön Väsman. Idag helt täckt med sly, sälg och al.
Vid den så kallade kristiden, som var under åren 1914-18 då första världs­kriget härjade som värst, kom magasinet att hyras ut till kristidsnämnden.
Under den tiden lagrade man stora mängder av spannmål, som sedan delades ut efter behov till folket. En gång hade några okända personer i uppsåt tagit sig in i byggnaden, för att där skaffa sig en större mängd spannmål än som delades ut. Man var tydligen väl lokaliserad i byggnaden, när man helt enkelt borrade hål i golvet under bingen, där man förvarade säden. Den kunde sedan rinna ner i säckar som man hade med sig. När det var fullt i säcken satte man helt enkelt en plugg i hålet. Vem som var så aktiv kom aldrig fram. Men det tyder ju också att man är sig själv närmast, under hela den här tiden, vem tar hänsyn till fulla lador med säd, när man inte får köpa den mjölk som producerats av kor, som går på bete här i bygden? Det var en svår tid för alla under åren 1914 -1918. Både unga och gamla fick då svälta.
Efter 55 års tronande på sin kulle, där den hade en framträdande roll bland bygdens byggnader fick den till slut skatta åt förgängelsen.